Missionärer utan Gränser” kan hamna i krisområde, som nu i Japan. Det ligger ju i uppdragets natur att vi går över gränser, så nära de mest behövande som möjligt.Som utsända blir vi ett med de lokala vi arbetar med. När katastrofer kommer och de lokala lider, vill vi inte lämna dem i sticket. Hur kan vi då komma tillbaka?
Anna och jag har bott i flera katastrofområden, mitt under översvämningar och mitt i militärkupper. Vi sände då våra barn utanför katastrofområdet, men jobbade själva kvar. Vi ville stå med de lokala, mitt i deras lidande.
Frågan nu i Japan har varit om utlänningar (också missionärerna) skall lämna eller inte? Detta är svåra och känsliga beslut.
Jag tänker själv så här: Om det är för farligt att vara kvar är det nog bäst att de som sänt ut mig också kallar hem mig. Jag kanske inte pga min vi-känsla med de som lider, kan ta ett bra beslut. Och det är lättare att återvända senare om min arbetsgivare, som sände ut mig "tvingar" mig hem. Men detta är lättare sagt än gjort.
Jag säger inte detta med lätthet därför att denna typ av beslut berör: De som sänder, de som sänds och de som vi är sända till. Ingvar
