Jag har tuggat de sista dagarna på detta med korttidare. I kväll på bönen i Betel talade jag med en som skall göra 5 månader i Europa. Gud välsigne henne!
Även om det är lättare sagt än gjort att göra en korttids missionsinsats, så uppmuntrar jag det med det varmaste. Att få en tids teamerfarenheten i mission är Guld Värd i församlingsarbetet, i missionsarbetet, men framför allt för vår personliga utveckling.
Jag jobbar ofta med att ”öppna vägar” för de som vill göra en korttidsinsats i Asien. Alla vill de bli: Hands On = göra en ”verklig” arbetsinsats. Men, det är inte alltid så lätt under några få månader, utan språk och kultur. Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Det blir oftast mer lärande än görande.
Vissa länder kan man lätt resa i, men att göra ett jobb där är svårt. Ett sådant land är Thailand. Alla är vänliga och ….. först känns det superenkelt. Thailändarna har lätt att le, de blir aldrig arga, men de har svårt att öppna upp där inne och även öppna upp i arbetsgemenskapen. Också kräver nu myndigheterna i många länder mer och mer formaliteter, även för kortare voluntärt arbete.
I EFK kallar vi dem Step Out-are. Bra att lära sig att på olika sätt ta steg ut till andra, både i Sverige och andra länder. Ingvar
