Är dessa hopplösa fall?

Igår och idag har Jonas och jag varit med järnvägsbarnen i Kolkata. Jag känner inte till några människor på denna jord, som har så dåliga förutsättningar, som dessa barn. Projektet har bra kontakt med barnen på och runt perrongerna, men ….. vilket liv de lever! Jag såg denna kille sitta och sniffa, men när jag kom närmare gömde han trasan. Han var märkbart påverkad.

Sedan många år tillbaka har jag en princip att inte ge upp med människor. Ingen är ett hopplöst fall. Men efter 2 dagar på 2 järnvägsstationer och en slum i Kolkata börjar jag undrar om jag skall ändra min princip?

Men, så kommer jag till skolan i slummen och till Centrat. Där möter jag barn från samma dåliga bakgrund, men dessa är fulla av härligt liv. Och hopp.

När jag ikväll summera dessa 2 dagar är jag djupt berör och ….. funderar på många saker. Men jag tar åter beslutet att fortsätta med min princip: Ingen människa är ett hopplöst fall. Ingvar