Vi som vuxit upp i ”väst” har lärt oss från skolan att ställa massor med raka frågor för att få rätt kunskap och hitta sanningen. I många kulturer här i Asien är skolkulturen mer att okritiskt ta emot fakta från läraren.
Det är inte ovanligt att utlänningar kommer till Asian med 1 000 frågor och ..... en del får öppna dörrar. Andra stängda.
3 typer av frågor:
• Personliga frågor som öppnar upp. Som från en medmänniska: Hur mår du? Hur är det med dina barn? Osv
• Kreativa frågor som lyfter upp. Som från en lärjunge.
Besökaren visar intresse och ställer frågor för att, först och främst själv lära sig. Men också för att få fakta.• Kritiska frågor som låser dörrar. Som från en domare eller en Polis. Det känns som besökaren anser sig kunna allt och snabb har en fällande dom.
Det finns fler typer av frågor, men ...… det viktiga är att använda dessa 3 typer kulturellt på rätt sätt så arbetet kan växa, också arbetarna, inklusive mig själv.
Det är inte bra att med åren bli så kulturellt anpassad att man inte har några frågor. Ett är säkert: Med åren får man fler frågor. Min bön är att kunna ställa rätt frågor på rätt sätt till människor så dörrar öppnas. Inför Gud är dörren öppen. Till Honom kan vi komma med alla frågor. Också konstiga och "fel" frågor. Han följer en himmelsk kultur. Ingvar
