Lukten av översvämning, kvittret av andra fåglar, underbara asiatiska frukter, lite halvkaotisk vänstertrafik, fång med ''lördags'' rosor i min älsklingsfärg, laxrosa, från min Ingvar, - ja det var så här det brukar vara, tänk vad fort man glömmer.
Det var väldigt skönt att komma fram till vårt hem här i Thailand. Vi har ju förmånen att känna oss hemma lite varstans.
Man saknar redan vårt nya barnbarn Emelie och nyblivna mamman och pappan som jag bott hos sista månaden, och de har pysslat om ''den gamla'', och jag har försökt att pyssla om dem på mitt sätt.
Det har varit så gott och värdefullt att få den möjligheten att vara med både före-under och -efter nedkomsten. Men livet går vidare och vi får ständigt påminna oss om att Han som kläder liljorna så vackert och har omsorg om sparvarna, han kan också ta hand om de nära och de kära. Nu är jag här tillsammans med min Ingvar, precis som det ska vara, och jag ser med förväntan på ännu en ny arbetsperiod.
Kram Anna
