Idag 111111 har jag mött många barn och vuxna här i Rawalpindi och Islamabad. I en av samlingarna mötte vi ett 20 tal fattiga föräldrar och deras barn, som får stöd i ett EFK projekt. Vi samtalade om dagens datum 111111 och de önskade, trots deras 
fattiga situation, det viktigaste (Nr 1) i deras liv. De lyste upp och jag såg hopp i deras ögon. Vi kom fram till att det viktigaste i livet är att satsa på att ha Jesus som Herre i våra liv.
Tidigare idag, runt klockan 11, var vi några som var till en utsiktsplats över Islamabad och bad för huvudstaden och hela landet. Orden från 1 Tim 2:1 blev levande för oss:”Först och främst uppmanar jag till bön och åkallan, till förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla som har makt, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på allt sätt fromt och värdigt.” Detta behöver verkligen denna huvudstad och detta land.
Jag sitter nu nästan 11 på kvällen på flygplatsen i Islamabad och ser tillbaka på en mycket intressant resa i Indien och Pakistan. Tror du mig inte ...... fråga Anders H.
Även om resan varit bra och värdefull , ser jag nu framemot att komma hem till Anna igen. Ingvar
