En vilokudde på årets mörkaste dag

Idag 111222, årets mörkaste dag, var Anna och jag till färsk varumarknaden här i Mondolkiri. Intressant att se hur livet på landsbygden går vidare, genom generationer. Samtidigt växer det nu upp, också här i Mondolkiri, nya små varuhus. Vi satt sedan nära marknaden och hade en förmiddagsfika med en kopp Kambodjanskt kaffe och samtalade om jobb och semester, om det nya och det gamla, om vila och arbete och om ditt och datt.

Att ha semester här hos Mariam med familj är underbart. De (och vi) bor och lever mitt på arbetsplatsen. Och det har sina plus och minus. Här råder ingen svensk arbetstid.

Jag måste berätta att på vägen hit till Mondolkiri ringde bibelberättelsen i mig om Jesus som sov i båten på en kudde.

• I Mark 4:38 ropade lärjungarna en fråga till Jesus: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?


• Efter att Jesus stillat stormen 4:40 frågade han lärjungarna: Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?"

Sanningen som talade till mig var att det finns en skön vilokudde mitt i verkligheten … även om vi inte förstår allt. Vi lägger på några ljusa bilder från jobb, vardag och familj.

Nu lägger jag mig på en skön kudde och skall sova. God natt. Ingvar.