I tisdags kom vi hem till Bleket tillsammans. För första gången kommer vi hem från Asien till vårt eget hus. På något sätt har verkligheten inte riktigt landat. Det hjälper att rensa ogräs, gräva i rabatterna, få in lite pelargoner i fönstren, hänga en ampel i plommonträdet, plantera blommor i krukan på brunnslocket. Tvätta mattor och lägga på dem där man själv vill ha dem. Plocka upp lite symboler för ‘‘Ingvar-Anna-hemmet’’. Det var så rätt att gå till Betel redan andra dagen och smaka på gemenskapen i den lilla gruppen av bedjare.
Det är som en melodi som man känner igen och den slår an i både känslan och anden.
För Ingvar går det fortare att landa. Jag frågade hur han bär sig åt för att landa på en ny plats så fort? Han sa: Jag tar mig en runda runt huset och kollar läget, så är jag hemma ;-).
Vi är alla olika hur snabbt man får ner sina rötter när man har ryckt upp dem och förflyttar plantan igen till en annan plats. 'Transition’ som vi missionärer kallar det).
På tal om ogräs(se ovan) så gick mina tankar till när Jesus berättade liknelsen om ogräset i Matteus 13. ....om ni rensar bort ogräset, kan ni på samma gång rycka upp vetet. Låt båda växa upp tillsammans fram till skörden....
Gräs och maskrosor växer väldigt tätt inpå våra jordgubbs plantor, jag bestämde mig för att låta ogräset vara för att inte rycka upp plantorna som redan bär frukt.
Jag tänker på några som vi har i vår lilla gemenskaps grupp för dem som samhället har gett upp med, i deras liv finns mycket ogräs, och om vi just nu skulle försöka rycka upp ogräset så kommer vi att förstöra också det goda som såtts i deras liv av hopp och värde och kanske en gnutta förtroende. Så vi försöker just nu fokusera på det goda.
Jag är säker på att det finns många tolkningar av denna liknelse, men den tål att tänka på nu och då.
Kram
Anna
