Det är verkligen en konst att leva där man är och inte bli hemmablind, samtidigt som man har drömmar och visioner för förändring och utveckling. Igår la brorschan LarsEvert ut på FB många fina höstbilder från Värmland. Tack. Jag njöt och började saknade den svenska hösten. Men samtidigt ….. tittade jag ut genom fönstret här i Chiang Mai och började se allt vackert ….. också här hemma.
Det är en svår paradox att vara nöjd, samtidigt som man är ”hungrig” efter något bättre.
Om 2 dagar åker jag till Kolkata. Jag skall 20 dagar delta i arbetet i Indien och i Pakistan. Kan jag även där se det fina och ändå jobba till 100% på att se förändringar? Då behöver jag 3 saker, även i Calcutta:
a) Va själv närvarande och tacksam.
b) Jobba med (och under) de nationella.
c) Inbjuda Guds närvaro, tilltal och handlande i allt och över allt.
