Vi börjar närma oss slutet på aktivitets året för Tree of Life och det är bra att summera och fråga sig vad vi lärt oss. Sådant som fungerat bra eller mindre bra. December är en månad med mycket församlings aktiviteter och vi försöker ligga lågt med vårt eget så att våra voluntärer kan vara med i sina respektive församlingars program. Jultid i Thailand innebär möjligheter till större evangelisations satsningar.
Vid denna tiden i fjol, proklamerade vi ett större fokus på gruppen typ ''den förlorade sonen''. Jesus sa att Han måste ta vägen om Samarien, i Joh. 4:4 och vi ser att det var den Samaritiska kvinnan som var Faderns plan. Jesus gick en omväg för att möta henne. Och resultatet blev att hon fick möte en som visste vem hon var utan att förkasta henne och gav henne en chans att få del av livet. Hennes respons blev att genast dela detta livet med andra.....kom och se Honom som visste allt....
Jag känner att vi som ministry behövde gå en omväg, inte den vanliga vägen från pulpeten, utan sitta ner vid brunnen med dem och även låta dem vara med i vad vi gör och vandra med dem för att kunna leva ut Faderns kärlek.
En levande berättelse:
Han fastnade i sprit-beroende och orkade inte lyfta sig själv i kragen som var kravet från församlingen han tillhörde. Han som älskade att spela trummor, isolerade sig från gemenskapen med både församling och familj. Tills han inte kunde sköta sitt jobb längre och företaget stod på bankrutt-kanten. 5-6 år i ''svinstian'', med fodringsägare på halsen svarade han inte på telefon längre. Den ende han höll kontakt med var vår lovsångsledare.
Vi bjöd in honom att spela trummor till lovsången. Det blev vändningen. Efter att ha mött kärlek och en kultur av nåd och respekt finns han tillbaka i församlingen och relationen med Far. Han upptäckte genom teamet att Far alltid älskat honom och aldrig förkastat honom.
Ibland kan vi tycka att omvägar är besvärliga. Vi gillar våra hjulspår, det är bekvämt och kräver inte så mycket eftertanke. Men livet blir väldigt spännande när man följer den Helige Ande.
Kram
Vid denna tiden i fjol, proklamerade vi ett större fokus på gruppen typ ''den förlorade sonen''. Jesus sa att Han måste ta vägen om Samarien, i Joh. 4:4 och vi ser att det var den Samaritiska kvinnan som var Faderns plan. Jesus gick en omväg för att möta henne. Och resultatet blev att hon fick möte en som visste vem hon var utan att förkasta henne och gav henne en chans att få del av livet. Hennes respons blev att genast dela detta livet med andra.....kom och se Honom som visste allt....
Jag känner att vi som ministry behövde gå en omväg, inte den vanliga vägen från pulpeten, utan sitta ner vid brunnen med dem och även låta dem vara med i vad vi gör och vandra med dem för att kunna leva ut Faderns kärlek.
En levande berättelse:
Han fastnade i sprit-beroende och orkade inte lyfta sig själv i kragen som var kravet från församlingen han tillhörde. Han som älskade att spela trummor, isolerade sig från gemenskapen med både församling och familj. Tills han inte kunde sköta sitt jobb längre och företaget stod på bankrutt-kanten. 5-6 år i ''svinstian'', med fodringsägare på halsen svarade han inte på telefon längre. Den ende han höll kontakt med var vår lovsångsledare.
Vi bjöd in honom att spela trummor till lovsången. Det blev vändningen. Efter att ha mött kärlek och en kultur av nåd och respekt finns han tillbaka i församlingen och relationen med Far. Han upptäckte genom teamet att Far alltid älskat honom och aldrig förkastat honom.
Ibland kan vi tycka att omvägar är besvärliga. Vi gillar våra hjulspår, det är bekvämt och kräver inte så mycket eftertanke. Men livet blir väldigt spännande när man följer den Helige Ande.
Kram
