"...arbetet påverkar någons liv?

3 bilder från Kambodja:

Oj oj oj,,, så mycket som händer just nu. Som missionär är man verkligen ”sammanflätad” med många människor.

• Anna sitter just nu med en kvinnlig Thai ledare som behöver hjälp. Anna har också ett teammöte med Tree of Life i eftermiddag.
• Mycket trevligt att ha Kjell och Birgitta här i 10 dagar. Plus flera andra besök.
• Jag skall idag möta en missionärsfamilj som jobbar i Ubon (Östra Thailand). Han är född i Laos, men är nu kanadensisk medborgare, gift med en Thai.
• Skall sedan i eftermiddag på FOC (Friends of China) 25 årsfirande.

Och idag är det Kinesiskt Nyårsafton med många smällare och raketer, för att skrämma bort onda andar. Detta är inga små Kinapuffar utan reella smällare och raketer som fyras av. Mellan 1,5 - 2 miljarder människor i världen (1,352,821,000 i Kina, = Mittens Rike) börjar i morgon Ormens år som pågår 10e feb. 2013 till 30e jan. 2014.

En underhållsförsamling i Sverige har årsmöte i morgon och önskade: ”….. en personlig berättelse om hur ert arbete påverkar någons liv. Så här skrev vi:

Ofta ser man direkt vad som händer med människor när de får möta Jesus. Igår (fredag kväll) hade vi Healing Worship på Tree of Life och vi såg flera beröras av Gud. Man kan säga: De berördes i en samling där man förväntade sig Guds närvaro. Men jag hörde en solskensberättelse i Kambodja:

Jag, Ingvar, kom in för en månad sedan till ICC i Phnom Penh. En medelålders Khmer kvinna hälsade mig välkommen och sa: "Jag känner dig och Anna sedan många år tillbaka". Jag hade glömt henne och även det hon berättade: "Ni kom (måste ha varit 1992 eller 1993) till vår kyrka. Den brukade då kallades: Kyrkan utanför The Ring Road." Hon berättade: ”Efter gudstjänsten så stod ni på den öppna platsen framför kyrkan och …. ni bad för församlingen. Jag hade det kämpigt och såg ingen ljusning i församlingen.” Hon berättade vidare: ”Jag tyckte att era böner var onödiga. Jag var på väg att ge upp”.

Jag hade totalt glömt detta, för länge sedan, men för henne verkade detta ha betydd mycket. Hon strålade när hon berätta att de nu är 300-400 medlemmar och en mycket ”levande” församling. De har nu en ”dotterkyrka” på andra sidan floden där hon är en av församlingsledarna. Hon ville tacka oss för den förbönen. Jag sa att detta var bara Guds handlande som hjälpt henne och församlingen att … inte ge upp, utan att växa.

Vi har bett och arbetat på många platser och för många olika människor. Ibland ser vi omedelbara reslutat, ibland efter 20 år och ibland ser vi aldrig själva något resultat eller får några nyheter vad som hänt.

Denna lilla solskensberättelse styrkte mig och uppmuntrade mig att inte ge upp med att hjälpa de som gett upp. Även om man inte hört något, och t.o.m glömt bort dem.

Viktigt att man då och då kollar så man inte bara har massa "spinn", utan att något händer och man påverkar andra att röra sig rakt fram. Anna och jag har läst Jes. 61 flera gånger nu när Anna fyllt 61. Ingvar