Jag hade tidigare en föreställning att när man passerar 50 så har man sett, hört och upplevt det mesta och att erfarenheterna ger vishet så att alla större beslut blir lättare. Med andra ord; livet skulle bli allt enklare för man gör färre misstag etc. Jag vet inte när denna illusion fått fäste men nu har den i alla fall krossats.
Vi har haft Chiang Mai som bas i 22 år. Nu har vi tillsammans med EFKs ledning beslutat att vi flyttar till Ubon Ratchathani.
Vi har haft Chiang Mai som bas i 22 år. Nu har vi tillsammans med EFKs ledning beslutat att vi flyttar till Ubon Ratchathani.
Det beslutet är baserat på kunskap: det finns bara 0,119 % kristna där bland 1,8 miljoner människor, färre än i övriga områden i landet som har omk. 1,1% kristna. Har sagt till Ingvar många ggr de sista åren: ”Chiang Mai är övermättat på kristna aktiviteter. Det är dags att vi delar med oss av det goda”.
Men beslutet är också baserat på hjärtat. Det ska bli roligt att satsa nytt. Jag har en förväntan på att Jesus har gått före och förberett och att vi ska få se Guds nåd över denna, enligt folkmun, ’’gudsförgätna landsdel’’. Mycket av människohandel kommer från och genom denna plats. Fattigdomen har gjort området till ett politiskt schackbräde och det är präglat av svartkonst och ockultism. Alltså känns Jesaja 61 väldigt aktuellt.
Visst skulle det vara underbart och ljuvligt att dra sig tillbaka för att krama barnbarnen och pyssla med egen täppa och hus, men nu känns det faktiskt väldigt bra att satsa nytt en gång till. Är det så klokt? Jag är ju bara ;-) 61 och Ingvar snart 63. Men detta beror inte på oss, utan på den vi följer.
I höst bär det av, möjligtvis 1 oktober, men innan dess kommer vi hem till Sverige på semester och en månads jobb. Många praktiska detaljer måste lösas och fåren runt omkring oss här behöver förböner och omsorg. Kram, vi hörs Anna
