Under en fika paus tillsammans med Ingvar och efter månader av försöka att vara stark, stödja och uppmuntra, fann jag mig trött och "emotionell" (inte ett gott ord i detta land).
Strax därpå ringde en vän och innan hon avslutade samtalet (och utan att veta vad som pågick i mitt hjärta)så hade hon ett ord av uppmuntran. Hon påminde mig om något jag sagt till henne flera år tidigare och att just detta ordet är en verklighet idag.
Plötsligt lyfte tröttheten och tårar av tacksamhet till Herren flödade.
Ett ord i rätt tid, kan vara som en uppfriskande vind från himlen.
Herre använd min mun, använd mina händer och fötter att bära vidare goda nyheter från himlen till de fattiga, uppmuntran för trötta, frihet till dem som är bundna och hopp för den som förlorat hoppet.
Kram Anna
