Att vara medvandrare....
Ibland är vi medvandrare med någon kanske 10 år eller mer, ibland bara en vecka av deras liv eller bara några timmar av att lyssna till någons livs berättelse. Att vandra med någon, uppmuntra, trösta, be, gråta eller skratta med dem är vad som är självklart när man är en god vän och del av ett samhälle. Fast visst är det så att dagens samhället går i motsatt riktning.
Igår berättade en vän att hon hittat fysiska bevis för ockultism i sitt hem. Någon med ett väldigt sjukt sinne önskade tvinga fram ett visst resultat genom att använda mörka andliga krafter. Efter att hon förstört objekten och tackat Gud för kraften i Jesus namnet så repade hon sig snabbt från alla symptomen av svår huvudvärk och illamående, och förvirring.
I dagar suckade och bad jag''Far, Far HJÄLP!! innan upptäckten av objekten. Och jag tänkte att nu om aldrig förr blir Gud trött på mitt tjatande och suckande.
Vi är medvandrare genom att engagera oss, känna med, vi kanske inte kan vandra i deras skor men vi kan försöka att kliva utanför vår egen lilla värld och våga känna. Vi lever inte för oss själva utan vi lever för att göra en skillnad i någon annans liv och för Guds Rike.
Kram Anna
Ibland är vi medvandrare med någon kanske 10 år eller mer, ibland bara en vecka av deras liv eller bara några timmar av att lyssna till någons livs berättelse. Att vandra med någon, uppmuntra, trösta, be, gråta eller skratta med dem är vad som är självklart när man är en god vän och del av ett samhälle. Fast visst är det så att dagens samhället går i motsatt riktning.
Igår berättade en vän att hon hittat fysiska bevis för ockultism i sitt hem. Någon med ett väldigt sjukt sinne önskade tvinga fram ett visst resultat genom att använda mörka andliga krafter. Efter att hon förstört objekten och tackat Gud för kraften i Jesus namnet så repade hon sig snabbt från alla symptomen av svår huvudvärk och illamående, och förvirring.
I dagar suckade och bad jag''Far, Far HJÄLP!! innan upptäckten av objekten. Och jag tänkte att nu om aldrig förr blir Gud trött på mitt tjatande och suckande.
Vi är medvandrare genom att engagera oss, känna med, vi kanske inte kan vandra i deras skor men vi kan försöka att kliva utanför vår egen lilla värld och våga känna. Vi lever inte för oss själva utan vi lever för att göra en skillnad i någon annans liv och för Guds Rike.
Kram Anna
