Jag har tuggat på
verkligheten att: Den Lokala församlingen är vår ”uppdragsgivare” och vi
missionärer "uppdrags-mottagare". Detta är inte samma som att jag bli en "springpojke". Att jag
bara säger: "Yes Sir" och lyder blint. Nej det är mycket
mer. Det är:
1. Att säga ja till en Guds kallelse och bli tränad för uppdraget.
2. Att få en vi-känsla. Bli delaktig.
3. Att bli en ambassadör.
1. Att säga ja till en Guds kallelse och bli tränad för uppdraget.
2. Att få en vi-känsla. Bli delaktig.
3. Att bli en ambassadör.
Jag måste säga
att denna relation blir bara med och mer stimulerande. Det finns en andlig verklighet här som vi har
mycket att upptäcka i. När vi missionärer ser oss som "uppdrags-mottagare" kommer vi in i en harmomisk relation med våra
uppdrags-givare då händer saker både här hemma och där ute. Guds rike kommer in i en full dynamisk funktion. Ingvar