Advent = Ankomst

Nu först söker jag upp så många kristna jag bara kan, som lever och jobbar i och runt Ubon. Att nätverka och träffa andra på en ny plats ger oss nycklar och öppna dörrar.

Ofta möter vi Guds tjänare som är modfällda och har gett upp. Även om jag ser den tragiska mörka situationen kommer jag hem, inte modfälld.

How Come? Enda orsaken är att: Uppmuntran är starkare än modfälldhet. Mycket starkare.

Tillsammans med Gud och människor finns det hopp i alla möjliga och omjöjliga sammanhang. Då kommer ljuset in. Och så ...ganska snart ser och hör vi hur Guds tjänare vaknar upp och kommer ut ur sina mörka instängda burar. De upptäcker att det finns nåd för sig själva och andra. Flera berättar för oss om att de nu vågar satsa igen. En sa igår. ”Idag öppnar jag min cellgrupp igen”.

Anna och jag sitter nu på Don Muang flygplatsen i Bangkok på väg till Chiang Mai och hon läser just några visa ord från Rick Joyner (Visions of the Harvest). Hon läser: “All the spiritual wounds that we have received were meant to be a basis for increasing our spiritual authority. Much of the first face of the harvest will be recovering wounded Christians and help them to turn negative experiences into stepping stones for spiritual authority in the ministry of reconciliation”

Varje dag ser vi hur vi på olika sätt möter ”sårade” Guds tjänare, som börjar leva igen. Och då föds en iver att tillsammans med andra och Gud själv nå ut till nya människor. 

Jag studerrade häromdagen om C3 Churches http://en.wikipedia.org/wiki/C3_Church_Global

Intressant:

”......att bygga ”Next Generation” kyrkor, som når ut och påverkar.
”...... kyrkan är positiv, entusiastisk och relevant för vår kultur med ett budskap av tro, vision, frihet och äkta relationer.
”..... en kyrka där varje människa får utveckla sin fulla potential”

Det behövs i Ubon.  

Ha en välsignad Adventstid. Vet att många av er i Sverige under 1:a Advent tänker på och offrar speciellt för Mission. Ja.... ni gör det då möjligt att ljusets ankomst att blir verkligehet för de som lever i mörkret. Ingvar

Skördetid

Igår kväll när jag lästa mina vänners inlägg på Facebook om dryga 1200 som kom till tro på första ’’Abundant Life Festival’’- kvällen med Franklin Graham och 1300 nästa kväll, i Chiang Mai, så satt jag här i Ubon och tårarna rann, av glädje. Jag tänkte på Jesu ord där han säger i Joh 4:37-38....... en sår och en annan skördar. Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har arbetat och ni har gått in i deras arbete.’’ Många har plöjt, fastat, bett, och någon annan kommer och skördar.  

Jag har haft en återkommande dröm, att man är med och förbereder för festen, men när festen börjar så tas vi till en annan plats, till nya uppgifter. Jag blev påmind om denna dröm igår. Det kändes som om den Helige Ande ville säga: Detta var i Guds plan. Gläd dig nu med oss i himlen över en enda(många) syndare som hittar hem. Vi är så glada. Ikväll är sista kampanj kvällen i CM men jag ber att skörde-festen ska fortsätta.

Samtidigt så har vi idag varit och besökt en liten kämpande församling i utkanten av  Ubon. Uppmuntrat dem och bett med dom som är modfällda. De kommer också att skörda snart, för det är så väldigt moget! 
Kram Anna

Hans leende .... värmer än.

Jag har haft 3 mycket bra dagar i Laos för att få mitt nya Thai visum. Jag passade på att besöka kyrkor och människor. Laokyrkan på söndag förmiddagen var överfull och jag fick bra samtal med 3 av pastorerna och många andra.   

Så i måndags gick jag till Thai ambassade och ansökte om mitt visum. Och i går hämtade jag upp mitt första R-A (=missionärs) visum. Jag tog sedan bussen till Lao-Thai gränsen där jag visade upp mina dokument för tjänstemannen på Immigration. Han kollade och stämplade in ett nytt datum. Med ett leende lämnade han tillbaka passet till mig och sa: ”You have got one year visa. Are you happy? Jag log tillbaka och sa: "Yes I am very happy. Thank you sir". Och så gick jag jublande till bussen med mitt första 1 Års EFT/SPM visum.

Nu har Anna och jag båda missionärsvisum med uppdrag att undersvisa och predika den kristna tron. Jag satte mig i bussen till Ubon via Khon Kean och .... kände mig som en Guds Rikes ambassadör. Jag kom hem 01:00 i natt.

I eftermiddag har Anna åkt till Chiang Mai för att i morgon få sitt nya 1 års visum.

Immigration Officerns leende kändes äkta och fastnade på min näthinna. Jag satt på bussen (7-8 timmar) med en bön att mitt nya R-A visum skall göra måååånga i Ubon de kommande 12 månaderna glada, med en äkta Guds glädje. Må Gud välsigne Thailand. Ingvar

Dörr-öppnare i Ubon

Tree of Life’s 1a seminarie I Ubon

Jag hade fått förfrågan om vi kunde hjälpa församlings ledare med ungdomsproblematiken i Ubon. Nyss hade en ung flicka blivit våldtagen, andra brottas med stökiga ungdomar och man vill ha tips om hur man möter ungdomarnas behov.

Jag fick reda på att  Ooy(Serene)Puchai, som är duktig med ungdomar och har haft mycket undervisning för och hur man kan skapa trygghet och hjälpa den unga generationen, att hon skulle ’vägen om Ubon’ och var villig att ställa upp som talare. Ooy som varit med sedan Tree of Lifes början, inspirerade och utmanade, och det blev mycket uppskattat. Det blev en dörröppnare till flera sammanhang.   

Kookai, en liten, men briljant varelse som är en organisatör ut i fingerspetsarna tog hand om allt arrangemang. Vi hade en vecka på oss. Det är ett under att få ihop över 40 talet ledare på så korttid.

Jag är så tacksam till Gud som dirigerat det hela. Tack till alla som bett och till Ingvar som alltid finns där och backar upp med uppmuntran och visa råd.

Kram Anna

Pionjärarbete .... spännande liv

Att följa Jesus in i nya områden ...... det är spännande. Efter 40 år i mission kan man tycka att man borde kunna jobbet, men ständigt blir man påmind att Jesus-livet är ingen kopieringsmaskin. Gång på gång ser vi Guds hand, ibland bara ett finger att Gud gör nya saker. Anna skrev på FB för ett par dagar sedan:

Jag är förvånad över den stora öppenhet som finns här i Ubon. Idag när vi sökte efter en plats för ett Tree of Life seminarie, började restaurang/konferensrums ägaren omedelbart att fråga om vilken kyrka hon kunde gå till. Herre vi vill ha fler skördearbetare. Fälten är så väldig mogna.

Vi satt där och ..... bara såg Gud tala till henne och kalla henne in i sitt rike. Jag skall inte gå in i någon teologisk presentation, men nog önskar man av hela sitt hjärta att följande 3 skall fungera i 100% harmoni.

• Tron på Gud
• Tron på Guds rike
• Tron på församlingen.

Jag önskar och jobbar för att det inte skall finnas några murar mellan dessa 3 tros-områden, så att alla som söker Gud trivs i församlingen.

Om 1½ timma tar mitt visum slut och jag måste i morgon åka till Laos för att på måndag hämta upp mitt nya Thai visum. Det har legat klart några veckor, men .... nu skall jag hämta upp det.

I morgon har Anna första Tree Of Life samlingen har i Ubon. Intresset har varit så stor att de har begränsat deltagarantalet.

Gud... vad skall du göra i morgon? Vi vill följa dig och lova dig för allt du gör utan oss och genom oss. Ingvar

Barmhärtighet- ett tecken

Har precis pratat med Pat, en av mina Thai vänner. Hon hade stannat MC’n vid en hemlös man som låg på trottoaren, mitt emellan ett kristet sjukhus och en Teologisk fakultet. Hon kände att den Helige Ande ville hon skulle bry sig om den här mannen. I all sin smuts o fattigdom såg hon hur vacker den gamle mannen var. Hon köpte bröd och vatten till honom och han log mot henne av tacksamhet. Idag var hon dit igen och hon tror att han är döende.

Hon har varit runt till flera församlingar och försökt väcka deras barmhärtighet men inte fått annat gensvar än att det är hans liv och hans  öde. Bry dig inte! Hon har ringt andra vänner hon har bett polisen på två stationer att hjälpa henne. Ingen vill bry sig.

Jag bor 940 km bort. Och jag kan känna hennes brinnande passion som kanske är blandad med vrede över var Guds församling har för sig idag. Och jag tänker på ordet i Lukas 6:35-36 som talar om att tecknet på att vi är Pappas Barn är att vi har Barmhärtighet.

Jag har varit i hennes skor. Jag vände upp och ned på ett församlingsmöte en gång i min brinnande passion för de svaga, de utsatta, alkisarna på torget och för ungdomarna som  var i farozonen. När församlingen hade helt andra prioriteter.

Den egna vreden var väl inte så bra kanske, fast jag trodde nog då att den var rätt och ren. Just då brydde jag mig inte om vad folk tyckte om mig.

Jag sa till Pat. Jag vet hur det är att känna Faderns hjärta, och känna sig otillräcklig. Men bara du gör det som Gud vill att du ska göra i den här situationen, så får andra stå till svars inför Gud vad de inte har gjort.

Barmhärtigheten och passionen är så otroligt viktig för vårt hjärtas överlevnad.
Kram Anna

Och nu fest med barnbarnen Smith

4 dagar med äventyr på Ocean World i Bangkok med tusentals fiskar och andra havs-varelser, i parken och jagar duvor och matar fisk o sköldpaddor, på Mr Jones Orphanage som är ett fik för barn(?) uppbyggt som ett tåg med nallar högt och lågt. På fat och muggar fanns texten’’Glöm inte att borsta tänderna’’ !  Swimmingpoolen har vi utnyttjat när fantasin har ebbat ut.

 

Allt detta medan Mamma o Pappa Smith deltar och medverkar i en stor internationell  konferens anordnad av UNDP och UNESCO med flera hundra deltagare.'' Multilingual Education for All in Asia amd the Pacific.''

Idag regnar det och vi får se vad vi ska hitta på. Kanske Terminal 21. Ett varuhus byggt som en flygplats, varje våning ska föreställa en stad någon stans i världen.

Ikväll åker vi till Ubon med buss. Barn och barnbarn ska få lära känna  vår nya arbetsplats. 

Det är nyttigt att vara mormor o morfar och vi njuter i fulla drag. Anna

Avslutar ett kapitel med Tree of Life Thailand: Chiang Mai

Hur kan man visa uppskattning och tacksamhet till en mängd olika människor som välsignat Tree of Life på olika sätt genom de dryga 7 åren som TOL har funnits som organisation.  Några som del av styrelsen. Många församlingsledare och organisations ansvariga har samverkat med oss, sänt deras medlemmar för träning eller för att få hjälp från oss. Andra har funnits som rådgivare, förebedjare, musik team, kontorsansvariga och framför allt. En stor grupp har gett av sin tid coh varit medvandrare, stödjare, förebedjare. Denna grupp har gråtit med dem som gråter, uppmuntrat, lyssnat och förmedlat Gud kärlek och Guds Rikets värderingar, som gett människor hopp och en framtid.

Vi inbjöd dem alla till en festlig middag för att visa vår respekt och tacksamhet. Omk 65 kom. Bl.a. dessa mina kära medarbetare.

 

Vi hade en liten ceremoni och utmanade församlingarna att ta till sina hjärtan utmaningen från Jesaja 61 att vara en plats för upprättelse.

Nu planterar vi ett nytt Tree of Life i Ubon Rathathani. Anna

Mötte 2 nya Baby-församlingar.

I går hade jag en fantastisk dag i 2 nya församlingar 20-40 km utanför Ubon. Den första var bara en 2 månader gammal husgrupp. Wilowan som är ledare säger: "Jag kommer alltid att plantera nya församlingar". Och man ser lång väg att hon stortivs tillsammans med sina "nyfödda får". Wilowan är en sann  "barnmorska" som ständigt ser "förlossningar" omkring sig.

Igår hade Wilowan sammankallat 10-12 från Ubon för att be för hennes lilla landsbygds stad. Hon kallade det  "Breakthrough prayers". Och vi bad. Men ...... mitt i allt kändes det rätt att be för Wilowan och utlysa hemgruppen som församling.   

 

 

 

På eftermiddagen hade vi ett möte i en annan församling 20 km bort.  Detta var en byförsamling som inte hade någon ledare på plats.  Pastor David och Nang åker dit en gång i veckan.

 

Varje dag möter jag nu människor som ropar efter hjälp i stan och utanför. Woow.... jag behöver mer än någonsin Guds hjälp och er hjälp.

I går återvände jag till Ubon med en bön att se 2 Nationella Pionjär Arbetare som kan ge andlig mat till dessa "nyfödda". 

Nu sitter jag på bussen till Chiang Mai. Känns svårt att lämna Ubon, men i morgon är det ett viktigt möte i Chiang Mai. Tree of Life skall:

a) ha en tacksägelse gudstjänst för ett 60 tal som jobbat med Tree of Life de sista åren i Chiang Mai.
b) lämna över staffetpinnen till de lokala församlingarna I stan.
c) och så skall ett nytt "träd" planteras i Ubon.  Hur det i detalj skall se ut, är inte klart. Men behovet finns, även mycket mer än i Chiang Mai.

Bed för Anna i morgon eftermiddag  klockan 17:00 (Thaitid). Det är känslomässigt att säga hej då, men också glädjande att överlämna staffetpinnen till församlingar och individer samtidigt som många i Ubon ropar efter hjälp.  Ha en god helg.  

Fantasiskt att kunna sitta i en bussen och skriva till er. Ingvar