I 3 länder sista dagen på året

Har just spenderat sista dagen på året i 3 olika länder och rest i 12 timmar med bil och landat hemma i Ubon med ett tacksamt hjärta för Guds hjälp. Vi lyckades komplicera vår resa till Cambodia rejält. Vi ville pröva att ta bilen och myndigheterna här sa: inga problem. Vi dubbelkollade att vi hade alla nödvändiga papper. Jodå allt var grönt.
Vi satte av och allt gick väl genom Thai/ Laos gränsen vid Chok Meng.( Efteråt upptäckte vi att Ingvar tappat 'the Blue Book' den bok som alltid ska finnas med bilen.)
Vi kom till Laos/Kambodja gränsen. Där blev alla plötsligt osäkra. Det visade sig att det inte fanns ngt 3e nation avtal mellan Thailand och Kambodja. Så det slutade med att en snäll kambodjansk taxi chaufför lät bilen stå framför sitt hus, på K sidan av gränsen.Vi fick ta taxi vidare, sedan kom Mariam och hämtade upp oss 3 timmar från Sen Monorom. 
Men om nu dessa tjänstemän på vår återresa vid de tre olika gränserna hade velat sätta dit oss så hade de mycket väl kunnat det och vi hade inte haft en bil med hem. Idag gjorde Gud under. Alla stod vid sina ord. Bilen fanns där. Inga fuffens. Kambodjanska tullen viftade oss igenom. Laos sidan hittade dokumentet som de felaktigt tagit. Innan vi lämnade Laos fann Ingvar the Blue Book som någon hade tagit hand om 9 dagar tidigare. YES!! Vi har lärt oss lite mer om livet. Och tackar Gud för alla vänliga Immigration och tull tjänstemän vi mött idag. Vi är hemma i vårt lilla hus igen i Ubon. GOTT NYTT ÅR på er alla.
Kramar från oss
Anna 

.... utanför sin egen värld.

Är mission = att gå utanför sin egen värld?
Hjälper mission oss att lämna det gamla och ..... gå in i något nytt?

Ett exemple: För några veckor sedan deltog vi via Skype i in svenska församling. Igår fick vi ett trevligt mail från pastorn I denna församling som skriver:

När vi hade kontakt med er bl.a. i Ubon (Ingvars tillägg: Jag var då i Ubon och Anna i Chiang Mai) hade vi med en ny kontakt i den samlingen som ”drabbades av Gud”.

För han, som är ifrån Iran, var i Ubon som ofrälst på sådant som han idag skäms för. Vi fick avsluta med att be för Honom om befrielse från det gamla!

Här var vi i Ubon och i Chiang Mai, några i en församling i Sverige och en man från Iran upplevde Guds tilltal och fick hjälp med att lämna bakom sig det han skämdes för. Som han varit med om ..... just i Ubon.

Woow..... Vi möjliggör förändring, tillsammans!

Utan att vi egentligen vet och förstår händer något där inne där mörkret råder. Mörkret måste fly och hopp föds, som är större än skammen och större än våra största problem.

Eftersom Juldagen är en vanlig arbetsdag här så firas vanligtvis Jul på helgen före eller efter. Vi har varit med 3 församlingar: En i Ubon och nu 2 här i Mondolkiri. Nu skall vi på en julfest med ICCs personal som Mariam jobbar med. 

Evangelism är de glada nyheterna för alla folk, även för de som lever i andra ”världar”. Ja... och nu kan vi snart gå in i 2014, inte styrda av vår skam, misslyckande eller egna begränsingar. Jesus har ett nytt år för oss. Ingvar

God JUL och God MISSION

"Men det skall inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder......... och friden utan slut ..... Ty ett barn  blir oss givet ....”

Först: önskar vi dig en mycket GOD JUL från Mondolkiri. Vi är nu här hos:

 

 

 

Så: önskar vi dig en mycket GOD MISSION från Mondolkiri. Jul och Mission hör ihop. Jag brottas dessa dagar inte med om Mission behövs. Nej, jag är 100% säker på att det behövs. Men jag brottas med hur skall vi göra det det på bästa sätt i Ubon, här i Mondoliri ++++?

Många söker vägar ut ut mörkret och alla inser vi att vi behöver en övernaturlig Hjälpare. ”Hans namn är:
Under,
Rådgivare,
Mäktig Gud,
Evig Fader,
Fridsfursten.

Vår och mångas bön är: Gud ge oss råd:  Inte så jag bara bli mer effektiv, inte så andra runt mig bara blir mer effiktiva men: Hur kan jag träna andra, som tränar andra, som tränar ..... för då händer saker.  

Stefan Swärd .... du efterlyste häromdagen uppmuntran från EFKare. Jag är EFK och läser din blog och blir uppmuntrad. Du är på G, men också du uppmuntrar oss andra att vara på G.... så vi kan uppmuntra andra. Keep up the good … bloggandet. Intressant nytt danskt sätt att läsa julevangeliet. http://www.youtube.com/watch?v=knlS_wMV-rc&ref=nf

Nu har vi denna julen haft Julklappsutdelning enligt engelsk tradition; på juldagen.

 

Tabitha skrev på FB goda råd om julklappar: Christmas Gift suggestions:
• To your enemy, forgiveness.
• To an opponent, tolerance.
• To a friend, your heart.
• To a customer, service....
• To all, charity.
• To every child, a good example.
• To yourself, respect.

He who has no Christmas in his/her heart will never find Christmas under a tree.

God Jul och God Mission önskar vi dig denna Juldag från missionsfältet: Mondolkiri. Ingvar

Att vara steget före och steget efter...

Ibland krockar våra världar. I vandringen med Jesus ska jag helst vara i kölvattnet, så nära att man känner doften av Honom. Men i den moderna tidspressade vardagen, och planeringen för seminarier och konferenser så krävs det att man hela tiden är steget före.
Idag har Kookai och jag varit och tittat på förslag till seminarie plats för ledar/pastor samlingar den 21/22 januari. I västerländskt tänk är det ändå inte så långt före. Men även ledare här ute behöver några veckors förvarning om var och när.
Några gånger körde vi vilse, mest för att man använder restiden att vara mentor och tyda drömmar och sortera i 'hjärtats garderober' hahaha..... idag har vi gjort ett antal U-svängar.
Det finns nåd för U-svängar, men min bön är att helst hänga efter Jesus i hans takt så spiller man inte så mycket tid. Jesus hjälp mig att alltid vara steget efter dig, för du är alltid steget före.
Kram
Anna   

Vårt Jul & Nyårsbrev

Hämta här vårt Jul och nyårsbrev. Julkramar från Ingvar och Anna

Jag är en lycklig man

Idag på Anna-dagen för 41 år sedan togs detta kort några timmar före Tarren vigde oss i Kungshamn.

Och bröllopsfikat var på Missionsbåten Elida II (66-82), som betydde mycket både för Anna och mig.
                                                
What a happy day! Men jag vill berätta en hemlighet för er: Jag älskar mig kära Anna ännu mer idag. Även då hon är 92 mil härifrån idag i Chiang Mai. Hon kommer hem i morgon. Anna har den sista veckan gjort ett fantastiskt jobb med den förändring som Treeoflifeministry Thailand nu går igenom ... in i ett nytt kapitel. Styrelsen hade att möte igår och idag är ”Trädet” på väg på lastbil hit till Ubon. Många vill att Tree of Life skall komma igång med sin verksamhet här i Ubon..... mycket snart.
 
Min Anna är, utan tveckan, den mest vackra och duktigaste kvinna på denna planet. Ingvar 

Ledarskap och Guds rike.

Jag träffar nu många olika typer av kristna ledare. Idag har jag tuggat på 3 typer:

Typ 1 Ledaren  .... gör jobbet själv.
Detta-måste-bli-bra, så ledaren med sin kapacitet och auktoritet gör det själv.

Typ 2 Ledaren .... ser till att andra gör jobbet.                                                              Svaret är att ha bra loyala medarbetare som är skickliga, jobbar hårt och är trogna.

Typ 3 Ledaren .... tränar andra, som tränar andra, som tränar andra......
Först kan man tycka att denna typ är alltför ”lös”, men så märker man att när målet är rätt .... blir jobbet ”längst vägen” lätt, därför att då träder Gud själv in och agerar.

Visst skall vi alla vara villiga att jobba och deligera, men några tankar, vid-dagens-slut här i Ubon runt Typ 3 är:

Typ 3 sätter Guds rike i centrum. Där är inte jag huvudperson, inte mina duktiga medarbatare utan Gud själv. Han kommer på tronen mitt bland oss och blir närvaranda med sin uppståndelsekraft i alla som deltar. Vi får alla styrka och hjälp att göra plats för Guds handlande och följa honom.  

Woow .... göra plats för Guds handlande. Vi måste då och då fråga oss: Agerar vi så att Gud själv inte får plats? Är vi så duktig att vi tror oss kunna fixa det själva?

Typ 3 ger Gud äran och att tjäna Gud och människor blir spännande. Ja mycket spännande.

Jag kollade just och ANDRA SÖNDAGEN I ADVENT - Guds rike är nära. Good news!!! Det behöver vi här i Ubon denna Adventstid. Ingvar

Liftande nunna

Jag brukar inte ta upp liftare, speciellt inte bakpå motorcykeln. En lite vitklädd buddistisk nunna stod och vinkade i mörkret att jag skulle stanna. Hade lite snabb kommunikation med den Helige Ande. Frågade vart hon skulle. Hon hoppade på. ''Jag ska till busstationen, kan du köpa min biljett också?'' Jag gjorde en snabb avstämning med DHA. Det är ju inte var dag man skjutsar nunnor. Tänkte ''jag hänger på och ser om det kan bli en dörr till något mer''. Efter ett tag när hon fått veta att jag är en kristen säger hon: ''För 6-7 år sedan när jag var sjuk, var den en kristen som bad för mig och jag blev genast frisk''. Jag berättade att Gud vill hela både våra kroppar och vårt hjärta.
Det var dags att släppa av henne. Och jag bad om Guds välsignelse över henne.
Det var värt en biljett till BKK på 290 Bhat (de åker för halva priset). Tror hon behövde en liten påminnelse om vad Jesus gjort för henne. Ber att Jesus ska uppenbara sig för henne.
Kram Anna
 

Jobba tillsammans med Asiater

Igår var vi till Omkoi, en Karen stad 20 mil utanför Chiang Mai. Vi har varit där många gånger för att medverka i konferenser; möten och för att vila, men denna gång var vi där för att utmana till MISSION. Cross-Cultural Mission.

Det lär finnas 50% kristna i Omkoi. Och det känns när man kommer ditt. Omkoi har de sista åren haft en väckelse, en stor förnyelse och nu kallar Gud dem att nå Thai med evangeliet. Men ...... de säger själva: "Vi älskar att leva i bergen". Och frågar sig... "Kommer Thai att lyssna på oss?" Vi förstår många har en kallelse, men vågar inte gå in i den, utan handledning och stöd.

I går besökte Anna och jag Sidney och Joy i Chiang Mai och Loypow och Weena i Omkoi. Vi fick mycket varmt mottagande och så presenterade vi kort arbetet i Ubon och

Vi visade Thailand kartan med var kyrkorna finns i Thailand och sa: "Vår bön är att många Karener från nordväst skall nå andra delar av Thailand".

När Loypoy såg kartan blev han påtagligt rörd till tårar och sa: ”Kan jag och och min fru komma till Ubon?”

Vi samtalade en stund om behoven i Ubon, om nätverket Ruamchai4Ubon och hur vi kan samarbeta för att hjälpa Karener till tjänst i andra delar av Thailand.

Nu gäller det att be för Karenerna i Thailand att de känner Guds kallelse starkare än längtan till bergen. Vi återvände utför bergen med sådan glädje och eld i våra hjärtan att jag körde för fort, enligt min älskade hustru. I morgon åker jag hem till Ubon, men Anna stannar kvar i Chiang Mai en vecka. Ingvar