Ulf E. ... och vem gör jobbet?

Vi är många som igår med sorg tog emot Ulfs och Birgittas meddelande att de skall bli katoliker. Inte är det min väg i livet.

Vi kan diskutera skillnaden mellan Katolicism och Protestantism, men som själavårdare (inte minst för kyrkoledare i Asien) så får man flera frågor bl.a.: Vad är roten till detta? Det måste finnas en djupare orsak.

2 saker: Vi ser att toppledare kan arbeta hårt. För att överleva och växa behöver de öppna ledarteam runt sig och ärliga mentorer. Jag vill också samtidigt vara ödmjuk och fråga mig hur jag kan fungera och växa hälsosamt?

 En verklighet som jag ser globalt är:

Jag möter Pappa Gud och blir tänd. Gud börjar göra mycket genom mig. Oj oj oj.....lilla svaga jag känner Pappa Guds närvaro och Gud börjar använda mig. Jag blir så glad och tänd så det syns tydligt lång väg. Jag får ett friskt och levande vittnesbörd där: Nummer 1) Jag är ett Guds barn i Pappa Guds hand. Nummer 2) Jag kan gör saker därför att Gud gör dem genom mig.    Så med tiden blir vi duktiga och vi tror oss vara kvalificerade att ..... kunna fixa det själva. "Det måste ju bli bra". "Bara vi jobbar hårdare, blir bättre kristna och vi gör mer och har större aktiviteter blir allt bra". Vi glider sakta över mot:     Nummer 1) Jag kan, vet och får mitt värde i vad jag gör och .... jag måste försvara det jag gör. Nummer 2) Jag är ett Guds barn och älskar Gud.    Denna omprioritering leder till något osunt och .... i värsta fall: Människodyrkan. Vi har mött och själavårdat pastorer och ledare som känner sig slutkörda pga alla måsten och krav att hålla ihop det hela. Att vara duktig nog.    Förr eller senare med denna omprioritering blir resultatet att man "går-i-väggen". Man blir trött av alla egna aktiviteter. Paulus varnar oss för att börja i Anden men sluta i köttet.    Jag tror inte att lösningen är att lämna alla aktiviteter och "gå i kloster". Nej, lösningen i Guds Rike är att ha: Nr 1 som nummer 1 och Nr 2 som nummer 2.    Då kan jag (som nr 1) fortsätta vara ett Pappas Barn hela livet samtidigt som jag (som nr 2) är aktiv hela livet. Det är ju Pappa Gud som verkar genom mig.    Jag har en Bön: Gud jag vill Start Well - Run well - End well.

Kära bloggvänner, tugga på detta, låt Gud göra jobbet och välsigna alla. Även katolikerna Ulf och Birgitta. Även om de skulle gå i kloster. Jag vet inte om Ulf är utbränd, men ..... jag vet att flera LO-are har blivit utbrända och behövt en tid av själavård för att komma tillbaka. Detta är en väckarklocka. Ingvar