När man bryter ny
mark är varje dag en oskriven dagordning.
Man kanske har
några punkter men de blir troligtvis omflyttade innan dagens slut.Innan man ger sig iväg till CtC = Cummunity Training Centre måste jag vattna trädgården, solen är stark och tempraturen upp mot 40 i skuggan. Ser att bilen är väldigt dammig och jag ska hämta gäster som är från Taiwan, så det är bäst att den får sig en tvätt. Njuter av att själv bli blöt, inte undra på att ungar gillar vattenkrig när det är hett.
Tar en dusch, men
är så svettig igen att det är svårt att få på blusen. Påminner mig själv om att
det i alla fall är bättre klimat här än i Bangladesh. Låser huset och åker över till CtC. Hinner
fördjupa mig i lovsång en stund och fastnar sedan i Davids sista ord och hans hjältar
i 2 Samuelsboken. Så otroligt intressant.
Telefonen ringer:’’ Kan jag komma över ajarn, vill egentligen bara ha en
cd..... men när hon kommer så har hon mycket mer på sitt hjärta. ’’ Vi bollade
frågor om varför själen och känslorna är som ett omoget barn som inte matchar
förnuftet i mognad? Varför tar barnet,
de omogna känslolivet över i situationer och speciellt i relationer?? Vi ber
tillssammans om ett under i ’’barnets hjärta’’.
Om accelererat helande och mognad.
Vi tar en tur och
äter på en lunch restaurang tillsammans (10 kr/ person) innan jag biter tag i
bokföring en stund.
En ung ensam stående
mamma som vi hjälper genom att låta henne städa några timmar i veckan, tittar
in och vi bestämmer ett möte imorgon. Livet är hopplöst och hon ser ingen väg
ut. Hon är buddhist. Min bön är att kunna visa var hoppet och kärleken finns.
Härom dagen ringde den första damen som kom till CtC när vi nyss öppnat. Då med 'brustet hjärta' bitter över mannens svek och hur han lämnat henne för en ung kvinna. Hon är buddhist men jag fick be för henne om kraft att förlåta för att kunna gå vidare i livet. Nu berättade hon att hennes man kommit tillbaka och att de ville komma till vår nästa Celebration.
Åker hemåt vid 18.30,
köper med lite mat hem. Åker iväg igen
till busstationen för att kolla dagbussar för vänner som vill komma mitt i Songkhran
festivalen. Det finns inte en biljett att uppbringa.
Inga Taiwan
gäster har hört av sig.
Såg ett litet cumulus
moln idag och tänkte på när Elia bad om
regn. Gud vi behöver regn!Detta var lite av min vardag i Ubon
Kram Anna
