Denna vecka har jag varit medvandrare till flera, genom minnen av groteska, smärtsamma upplevelser. Vad som har gjort det hela värt ett återbesök är att Jesus var med och lyste upp vägen och korset fanns där som avskjälpningsplats för skam och synd och genom Jesu sår fanns helande nåd. Jag vill inte låta religiös. Men det är bara så! Upprättelsens verklighet.
Vi var idag på en pastors böne samling. Vi fick reda på att grannskapet runt den lilla kyrkan med 10 medlemmar var full av barn och ungdomar som förväntades bli kriminella gangsters, för så har det varit i många generationer.
I min roll som själavårdare står jag ansikte mot ansikte med verkligheten som barnen växer upp med. Våld, droger, total vuxenfrånvaro, aborter, övergrepp. Var är föräldrarna? Var finns det någon trygghet?
Det är kanske inte så konstigt att de nya församlings planteringarna som pågår i Ubon blir en magnet för barn. Visst är det gott. Men det fattas vuxna i församlingarna. Det fattas trygga ledare, barnarbetare. Och det finns en annan sida. Det är lukrativt att ha arbete med barn. Lätt att skaffa underhåll. Men är kyrkan en trygg plats.
Det finns att göra i Ubon.
Idag när jag läste ett inlägg på fb, om att Sverige har bäst ekonomi i världen, så kan jag inte låta bli att förvånas över att det inte märks i givandet till mission.
Så många gånger har jag fått säga till medarbetare runt oss: tyvärr det finns inte pengar. EFK har det knapert. Ibland undrar jag vad de tänker.
Det finns mycket mer i mitt huvud ikväll. Men jag ska spara lite till imorgon.
Kram Anna
Vi var idag på en pastors böne samling. Vi fick reda på att grannskapet runt den lilla kyrkan med 10 medlemmar var full av barn och ungdomar som förväntades bli kriminella gangsters, för så har det varit i många generationer.
I min roll som själavårdare står jag ansikte mot ansikte med verkligheten som barnen växer upp med. Våld, droger, total vuxenfrånvaro, aborter, övergrepp. Var är föräldrarna? Var finns det någon trygghet?
Det är kanske inte så konstigt att de nya församlings planteringarna som pågår i Ubon blir en magnet för barn. Visst är det gott. Men det fattas vuxna i församlingarna. Det fattas trygga ledare, barnarbetare. Och det finns en annan sida. Det är lukrativt att ha arbete med barn. Lätt att skaffa underhåll. Men är kyrkan en trygg plats.
Det finns att göra i Ubon.
Idag när jag läste ett inlägg på fb, om att Sverige har bäst ekonomi i världen, så kan jag inte låta bli att förvånas över att det inte märks i givandet till mission.
Så många gånger har jag fått säga till medarbetare runt oss: tyvärr det finns inte pengar. EFK har det knapert. Ibland undrar jag vad de tänker.
Det finns mycket mer i mitt huvud ikväll. Men jag ska spara lite till imorgon.
Kram Anna
