14 januari 2016

'Face time'

I morse medan jag höll på att torka av golven(alltså väldigt andligt med andra ord) kom det en böne suck över mina läppar. En sådan där som hjärtat bara släpper iväg ibland: ''Far'' .
Och detta absolut omedelbara svaret kom: ''Ja, min älskling''. Svaret kom med sådan kraft att det först tog 'andan ur mig' (inget bra ordspråk, men det får duga). Och jag bara bryter i hop av skratt, som övergick i glädje fniss när själen liksom landade i sanningen att: Han är ju här så nära så omedelbar och bara väntade på denna bönesuck som ett bevis på att jag räknar med Honom. Och väntar på att bli involverad i mitt liv.
Man kan kalla det för 'Han vänder sitt ansikte till mig' eller 'Facetime'!
Kram Anna