Vi är hemma och
mellanlandar i vårt hus i Ubon. Tvättar och fixar en del som vi ska ha färdigt
nästa vecka. Annars är vi mitt i en retreat för arbetare från ett grannland. Vi
båda undervisar i ämnet ’’The justice of God and compassion for the poor’’. Riktigt roligt. De är alla europe’er, vi de enda svenskarna.
Vi håller till på en resort strax utanför stan.
Väl hemma stämmer vi av med Lampuang vad som händer i nätverket för församlings plantering. Som vi berättat om så är det en rörelse av barn som bjuder in Jesus till sina byar. Det är barnen som är ivriga att ta med teamet till dem i byn som vill veta mer om Jesus, för det vet.
Idag berättar hon för mig hur barnen för någon vecka sedan lett Nang till ett hus med en svårt sjuk kvinna i slutstadiet av ngt vi tror är svår skrumplever med mycket bukvätska. Läkarna har lagt in ett dränage som tömmer flera liter om dagen. Barnen bad för kvinnan. Nu berättar hon att buködemen är ’torra’. Att dränaget ramlat ur. Att hon blir allt starkare. Hon säger hon är frisk och idag berättade de att dottern är på väg hem från Bangkok för hon vill bli frälst.
Jag frågar hur många som ville ta emot Jesus idag, och Lampuang berättar att det var flera.
Känner mig
tacksam till Gud att vi fått vara med och bana väg för förståelsen att Gud
faktiskt använder barnen. Och att lyssna på vad de säger.
När vårt barnbarn Emelie 5 år går hemma i Sverige och tuggar på ett thai liknande ord Buntharik dagligen i ca en vecka och mamma Ruth försöker förstå vad hon säger. Så är det samma plats Buntharik som morfar går och bär på och suckar och ber, en börda för barnen i denna mörka riskzon nära gränsen till Laos. Där barnen far illa. Idag läser jag rapporter från ett par vänner som bosatt sig där i B. Att plötsligt har det vänt för dem. De såg ingen framgång i sitt arbete med barnen. Nu står de på dörren och vill höra om han som heter Jesus.
Det här börjar bli väldigt spännande.
Väl hemma stämmer vi av med Lampuang vad som händer i nätverket för församlings plantering. Som vi berättat om så är det en rörelse av barn som bjuder in Jesus till sina byar. Det är barnen som är ivriga att ta med teamet till dem i byn som vill veta mer om Jesus, för det vet.
Idag berättar hon för mig hur barnen för någon vecka sedan lett Nang till ett hus med en svårt sjuk kvinna i slutstadiet av ngt vi tror är svår skrumplever med mycket bukvätska. Läkarna har lagt in ett dränage som tömmer flera liter om dagen. Barnen bad för kvinnan. Nu berättar hon att buködemen är ’torra’. Att dränaget ramlat ur. Att hon blir allt starkare. Hon säger hon är frisk och idag berättade de att dottern är på väg hem från Bangkok för hon vill bli frälst.
Jag frågar hur många som ville ta emot Jesus idag, och Lampuang berättar att det var flera.
När vårt barnbarn Emelie 5 år går hemma i Sverige och tuggar på ett thai liknande ord Buntharik dagligen i ca en vecka och mamma Ruth försöker förstå vad hon säger. Så är det samma plats Buntharik som morfar går och bär på och suckar och ber, en börda för barnen i denna mörka riskzon nära gränsen till Laos. Där barnen far illa. Idag läser jag rapporter från ett par vänner som bosatt sig där i B. Att plötsligt har det vänt för dem. De såg ingen framgång i sitt arbete med barnen. Nu står de på dörren och vill höra om han som heter Jesus.
Det här börjar bli väldigt spännande.
Kram Anna
