För 2,5 år sedan satt jag i stans
fattigaste område och lyssnade på en mormors berättelse.
Vi hade nyss frågat: Vad är din
största rädsla?
Hon berättade om kidnappningar som
sker av barn, om hur det går till i området de bor och nu är hon väldigt rädd
att det ska hända hennes barnbarn som hon har ansvar för, för föräldrarna
arbetar i Bangkok.
Jag(Anna) är mormor själv och
detta tog riktigt tag i mitt hjärta, och blev en av de saker som gjorde att vi
forskade mer om barnens situation i Isaan.
När vi samlades i CSC’s nätverk,
här om veckan och då berättade de sociala myndigheterna att inte många av de
anmälda barnaroven kan verifieras och sällan blir någon åtalad.
Vi har haft många workshops för
organisationer i skolor för lärare och barnen
etc. men idag är första workshopen riktad till mormödrarna. Fast idag har vi
också en morfar. Hurra! Vi kallar den ’ the Granny Group’.
CSC tror på att stärka dem. Att
tillsammans förstå barnens behov och vad i kulturen som gör barnen så utsatta. Att
identifiera vad övergrepp är och hur kan vi alla hjälpa till att skapa trygghet
i hemmet och i samhället. Tanken är att utrusta dem att bli ambassadörer för
barnens rätt till trygghet.
Den här dagen har jag längtat
efter.
En mormor måste ta med sig ett av hennes barnbarn. Annars kunde hon inte komma.Detta var några som jobbade idag under de 5 timmar som tränningen pågick. Vi har underbara människor som också ställer upp voluntärt.