Att jobba okonventionellt, ta risker, bryta mark-att så i tårar men skörda med jubel

Att våga jobba okonventionellt. Att våga göra sådant ingen gjort förut. Det tar tålamod, ödmjukhet, envishet, att våga misslyckas, mod att förlora sitt anseende. Att kämpa på trots motstånd och inte ge upp.
När vi flyttade till Ubon, frågade många varför till Ubon dit ingen vill flytta till. Eller vad har ni att komma med som kan förändra eller ge något resultat.
Nu när vi ser vad som har hänt under våra snart 3 år av extrem lydnad steg för steg, beslut för beslut, många gånger utan att se konsekvenserna eller vad slutprodukten skulle bli och idag glädje och tacksamhet över resultaten.
Jag pratade med  våra medarbetare i Ubon igår. Vårt strategiska arbete med barns trygghet i samhället har gett oss  mycket favör i samhället. Plötsligt blir de kristna trovärdiga i samhället bara för att vi intresserar oss för deras barn och människor blir nyfikna och relationer byggs.
Polisen, by-chefer, lärare och vårdnadshavare, kommer tillsammans och vill bära tillsammans ansvaret för ett tryggt samhälle. Men värdegrunderna som havererat under många generationer och the stakeholders själva är ett trasigt släkte så krävs ett helande av hela samhällsträdet ända ner i rötterna.
Då behöver vi inte bara duktiga medarbetare, en bra strategi eller ett bra material. Vi behöver Gud.