Resa som banar vag for andra.

                                     
Att knyta ihop Isaan (östra Thailand) och södra Laos känns bara bättre och bättre. Jag är nu på  andra sidan floden i Pakse och .....  känner pionjärandan växa i mig. 

Får man göra det? Får man tror att Gud har resurser och personer att expandera?

Ja jag tror det. På väg hit idag ringde det inom mig att göra denna pionjarresan är viktigt för andra. Man så att säga banar väg för andra. Pa fredag aker Jood och Pani till Ubon for traning.

Tack Gud att denna rese får betydelse för andra som kan komma utifran, men framför allt för folk i Ubon-Pakse att satsa på pionjärarbete. 

Jag mötte flera idag som berättade att ungomarna tänder nu och vill växa i sin tro och tjänst. Den stora bönen är att vi äldre inte hindrar eller ber dem vänta tills de är 50 plus eller så. Alla behövs nu. Ingvar