Jag har många år förundrats över och utmanats av texten i andra Kungaboken 4 om Elisa och den Sunemitiska kvinnan. Det är en text som utmanar mig att tro. Inte bara lita på förnuft, kunskap, vetskap, klokskap, vishet utan att se bortom allt detta till det övernaturliga. Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser, lär oss Hebr 11:1.
När man vandrat med människor i många år, både med dem som inte fick det de trodde på, hälsa, barn etc. och gläds med dem som höll fast vi löften man fått och fick se trons skörd. Att vandra med människor genom livets tåredalar och uppförsbackar och få glädjas i den goda skörden och gråta med dem när det inte blir som önskat. Detta gör mig ödmjuk inför livet, där livet inte alltid är liv som vi ser det.
Någon gång på 90-talet, faktiskt i Nepal förberedde jag ett bibelstudium om 'Trons Bön' och hade en diskussion med Gud om just detta avsnitt i 2 Kungaboken 4.
-En rik kvinna med en äldre make. Bjöd Elisa på mat.
-Sedan kom Elisa ofta dit när han hade vägarna förbi Sunem.
-Kvinnan fattade att Elisa var en helig Gudsman och ber maken att bygga till ett rum på taket.
(Därför kallades det för "profetkammare" när man gjorde ett gästrum för resande pastorer etc.)
-Elisa tycker det här är gott och frågar vad han kan göra för henne....det slutar med att han ger henne ett löfte om en son redan nästa år. Och så blir det, trots att hon tror att det är ett skämt. Gubben är gammal och kvinnan i Sunem vill inte bli inbillad något sådant. I hennes ord ingår en skärpa som jag hör ungefär så här: Ge mig inget hopp om en son, för smärtan av grusade förhoppningar om en son är så stor och jag vill inte vara med om det...en gång till.
Men det blev som Elisa sagt! En löftes-son
Löftes sonen blir sjuk och dör. Hon letar reda på Elisa och möter Elisas tjänare Gehasi som inte vill släppa in henne till Elisa. Och på frågan om hon, maken och sonen mår bra svarar hon: JA.
Detta hennes svar: JA eller på Engelska ''It is well with my soul" eller från den hebreisk grundtexten: "With the child well". Hennes svar var för mig en lögn. Sonen var död hur kan hon säga att allt är väl med min själ eller min son.
När jag bad över denna text och jämförde mina egnas upplevelser av kriser där jag fått lyfta upp löftena jag fått från Gud och burit dem som en sköld framför mig för att jaga fruktan, hopplöshet, uppgivenhet och tvivel på flykten. Istället proklamerat löftena, stått med upplyft huvud inför Guds tron och påmint Gud om vad Han lovat, tills livet återvänder, tills svaret, den goda skörden kommer.
Sunemistiska kvinnan tvingar Elisa " Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag släpper dig inte." Sedan vet vi att livet återvänder. Hon får det hon sett. I hennes hjärta bar hon löftet om en levande löftes son. Hennes svar var ingen lögn. Hennes svar till Gehasi och Elisa kommer från hennes fokus på löftet. Därför säger hon att det är väl!
För oss kommer våra löften från det fullbordade verket på korset. Istället för livs-tjuven som stjäl, slaktar och dödar, så lovar Jesus att Han har kommit för att ge liv och det i överflöd.
Så vi proklamerar liv, liv, liv......
Har tjuven stulit...... proklamera livet för det har Jesus lovat!!
Anna
När man vandrat med människor i många år, både med dem som inte fick det de trodde på, hälsa, barn etc. och gläds med dem som höll fast vi löften man fått och fick se trons skörd. Att vandra med människor genom livets tåredalar och uppförsbackar och få glädjas i den goda skörden och gråta med dem när det inte blir som önskat. Detta gör mig ödmjuk inför livet, där livet inte alltid är liv som vi ser det.
Någon gång på 90-talet, faktiskt i Nepal förberedde jag ett bibelstudium om 'Trons Bön' och hade en diskussion med Gud om just detta avsnitt i 2 Kungaboken 4.
-En rik kvinna med en äldre make. Bjöd Elisa på mat.
-Sedan kom Elisa ofta dit när han hade vägarna förbi Sunem.
-Kvinnan fattade att Elisa var en helig Gudsman och ber maken att bygga till ett rum på taket.
(Därför kallades det för "profetkammare" när man gjorde ett gästrum för resande pastorer etc.)
-Elisa tycker det här är gott och frågar vad han kan göra för henne....det slutar med att han ger henne ett löfte om en son redan nästa år. Och så blir det, trots att hon tror att det är ett skämt. Gubben är gammal och kvinnan i Sunem vill inte bli inbillad något sådant. I hennes ord ingår en skärpa som jag hör ungefär så här: Ge mig inget hopp om en son, för smärtan av grusade förhoppningar om en son är så stor och jag vill inte vara med om det...en gång till.
Men det blev som Elisa sagt! En löftes-son
Löftes sonen blir sjuk och dör. Hon letar reda på Elisa och möter Elisas tjänare Gehasi som inte vill släppa in henne till Elisa. Och på frågan om hon, maken och sonen mår bra svarar hon: JA.
Detta hennes svar: JA eller på Engelska ''It is well with my soul" eller från den hebreisk grundtexten: "With the child well". Hennes svar var för mig en lögn. Sonen var död hur kan hon säga att allt är väl med min själ eller min son.
När jag bad över denna text och jämförde mina egnas upplevelser av kriser där jag fått lyfta upp löftena jag fått från Gud och burit dem som en sköld framför mig för att jaga fruktan, hopplöshet, uppgivenhet och tvivel på flykten. Istället proklamerat löftena, stått med upplyft huvud inför Guds tron och påmint Gud om vad Han lovat, tills livet återvänder, tills svaret, den goda skörden kommer.
Sunemistiska kvinnan tvingar Elisa " Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag släpper dig inte." Sedan vet vi att livet återvänder. Hon får det hon sett. I hennes hjärta bar hon löftet om en levande löftes son. Hennes svar var ingen lögn. Hennes svar till Gehasi och Elisa kommer från hennes fokus på löftet. Därför säger hon att det är väl!
För oss kommer våra löften från det fullbordade verket på korset. Istället för livs-tjuven som stjäl, slaktar och dödar, så lovar Jesus att Han har kommit för att ge liv och det i överflöd.
Så vi proklamerar liv, liv, liv......
Har tjuven stulit...... proklamera livet för det har Jesus lovat!!
Anna
