På vissa områden i livet händer så mycket så man hänger inte med. När vi kom till Ubon-Pakse
okt 2013 kände vi att vi fick en rivstart. Många hade ropat i sin nöd och i sin
desperation: Hjälp!
På andra områden
tycker man det går för sakta. Varför växer inte församlingarna fortare? Varför växer inte ledarskapet fortare?
Och dessa
dagar i Sverige: Varför kommer inte våren snabbare? Jag har inte varit i
Sverige på 5 vårar, så jag tycker sommaren
kommer sakta. Jag gick
idag här på Bleketvägen och tittade på knopparna. Min fråga blev: Varför kommer
inte alla löv och blommor ut snabbare?
Dessa dagar finns 2 strömningar:
a) Det skall göras hållbart. Sustainable. Allt skall växa naturligt och varsamt. Det får ta sin tid. Det bästa är att växa in i uppgifterna och växa in i ledarskap. Naturligt.
b) Det skall gå snabbt. En Quick Fix med nya ideer och nya metoder ger bäst vinst. Ett inne ord är: Man måste leverera. Och det snabbt.
Man kan
tro att i kyrka och mission måste man hitta nya metoder. Då skall allt växa snabbare. Men vi
har sett i Isaan och i Laos att det är inte metoderna som gör jobbet. Det är Livet - som gör jobbet. Och livet har sin växt tid.
Några ord av Karin Boye:
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.
Nu skall
jag gå ut och njuta av våren. Även om det blir ännu vackrare i morgon . Ingvar
