30-40
pionjärarbetare (+ många andra) kommer till Community (Traning) Centre här i Ubon varje
månad. Samtidigt som detta fortsätter jobbar vi nu på att öka vårt gående ut
till dem. Förra veckan besökte vi mer än 10 små nya församingar, som kämpar.
Pionjärarbetare har en tydlig kallelse (det ser vi) men det är tufft. De blir
överlyckliga när någon lyssnar och visar intresse i hur det går för dem. Nang en mycket duktig pionjärarbetare berättade
för oss häromdagen:
Lilla 4
år tjej ringde till Nang. Gråter och hulkar i telefonen. Klarar inte förklara
vad som hänt. Till slut hör Nang röster i bakgrunden som hon känner igen. Hon
ber flickan lämna luren till mormor.
Nang
frågar vad som hänt. Mormor förklarar att mamman har stuckit igen med en ny
pojkvän. Och vill inte ha dottern med i det nya förhållandet. Lilla 4 åringen
vill va med mamma och inte med mormor och är otröstlig. Över telefon tröstar
Nang henne och gråter med henne, eftersom Nang känner igen denna smärta från
sin egen uppväxt. Hon själv som liten fick gå från hus till hus, när hennes
mamma gav sig iväg.
I 2 dagar (fredags och
igår) var Lampuang och Nang i just den byn där 4 åringen bor hos sin mormor. Samma
by där Nang själv växte upp i olika hem. 200-300 i ”Nangs byar” har nu blivit
kristna.
Vår bön är att
denna 4-årings med sin mormor (som tyvärr är en typisk Isaan familj) skall få
hjälp från Nang, Lampuang +++ och Gud själv. Och att denna 4 års tjej + alla
andra, skall klara av sina tuffa barn och tonårs år. Och som vuxen själv, som Nang, hjälpa andra. Då
blir det en rörelse mitt bland folket.
Ingvar
