Visst är livet väldigt blandat. Glädje och sorg, skratt och tårar. Ibland känns det som man inte riktigt hänger med i svängarna. Idag var det kyrka med glädjetoner, igår var teamsamlingen hemma hos oss med gemenskap, värme och byggande av relationer. Både Laos teamet och Thai teamet var med och det var kul att få lära dem laga svensk mat. Förslaget var deras eget.
I veckan som gått har vi våndats, för barnen och stått med dem i polisförhör har berörts av sorg när man ser hur polismyndigheten mutas för att bli partiska med förövaren och pressar förlikning.
En fattig mamma som kämpar för sin dotters rätt (16år) stod fast länge men när förliknings summan växte allt större så gav hon upp och förövaren går fri. (Tårar)
Vi hämtade ut en 13-åring från ett buddistiskt hem för flickor som far illa i sina familjer. Vi upptäckte bakom fasaden att det var ett kloster där man använder barnen som arbetskraft.
Men ger föräldrarna pengar för att lämna dem där och för den fattige, kan detta vara väldigt lockande. Imorgon går anmälan till de sociala myndigheterna och då hoppas vi att de står starkare för barnens rätt, än för sin fruktan för ett dåligt karma eller andliga repressalier. Vi ropar på rätten.
Jag blir så tacksam när församlingar och det civila samhället förstår att vi har ett ansvar att se och att höra och sedan göra för att barnen ska vara trygga.
Kram Anna
I veckan som gått har vi våndats, för barnen och stått med dem i polisförhör har berörts av sorg när man ser hur polismyndigheten mutas för att bli partiska med förövaren och pressar förlikning.
En fattig mamma som kämpar för sin dotters rätt (16år) stod fast länge men när förliknings summan växte allt större så gav hon upp och förövaren går fri. (Tårar)
Vi hämtade ut en 13-åring från ett buddistiskt hem för flickor som far illa i sina familjer. Vi upptäckte bakom fasaden att det var ett kloster där man använder barnen som arbetskraft.
Men ger föräldrarna pengar för att lämna dem där och för den fattige, kan detta vara väldigt lockande. Imorgon går anmälan till de sociala myndigheterna och då hoppas vi att de står starkare för barnens rätt, än för sin fruktan för ett dåligt karma eller andliga repressalier. Vi ropar på rätten.
Jag blir så tacksam när församlingar och det civila samhället förstår att vi har ett ansvar att se och att höra och sedan göra för att barnen ska vara trygga.
Kram Anna