Daniel 13 månader tränas att ta sina första steg mitt under förberedelserna för julfesten imorgon. De finns de som lockar Daniel och andra hejar på. Julklappar förbereds och räknas, det får inte fattas något. Vi räknar med runt 50 personer från slummen - våra ungdomar i riskzonen med familjer. Sedan har vi bjudit in grannarna runt centrat runt 50 personer och blivit överraskade av den positiva responsen. Ska bli spännande att se hur många som kommer till slut. Tre från vårat gäng har åkt till grossisten för att handla basvaror till festen. En av våra praktikanter här får med sig tjejen som är hos oss 2 veckor, efter ett självmordsförsök och de dansar och skrattar mitt i röran. Jag blir tacksam att hon tar små steg för att bryta isolering och självskadebeteende.
Uppe i vår studio pågår krisstöd till en kvinna som jobbar med ungdomar, men som är utbränd och på väg att ge upp. Killarna flyttar stegen runt i lokalen för att fixa dekorationer. Mitt i alltihop finns Phit som försöker få till en städning, idag var det inte lätt, men hon klagar inte. Det ligger en speciell glädje i luften när man förbereder för fest. När Lampuang och jag kommer ner från studion kliver Ingvar in genom ytterdörren med lunch till alla och ropar:’’Idag blir det MIN meny, och alla vet vi att då blir det ’’khao-phat-moo’’ (stekt ris) och alla skrattar.
Tacksam över att ha en stor familj här också, när hjärtat längtar efter barn och barnbarnen där hemma. Det hjälper när det ramlar in lite mysiga kort på barnbarnen utklädda för Lucia, eller mitt i baktagen, eller Alfred som tidigt i morse står i beundran av den vackra granen som mamma Ruth o pappa Niklas dekorerat när Alfred sovit. Det värmer. Tänk vad mycket vi har att vara tacksamma för.
Uppe i vår studio pågår krisstöd till en kvinna som jobbar med ungdomar, men som är utbränd och på väg att ge upp. Killarna flyttar stegen runt i lokalen för att fixa dekorationer. Mitt i alltihop finns Phit som försöker få till en städning, idag var det inte lätt, men hon klagar inte. Det ligger en speciell glädje i luften när man förbereder för fest. När Lampuang och jag kommer ner från studion kliver Ingvar in genom ytterdörren med lunch till alla och ropar:’’Idag blir det MIN meny, och alla vet vi att då blir det ’’khao-phat-moo’’ (stekt ris) och alla skrattar.
Tacksam över att ha en stor familj här också, när hjärtat längtar efter barn och barnbarnen där hemma. Det hjälper när det ramlar in lite mysiga kort på barnbarnen utklädda för Lucia, eller mitt i baktagen, eller Alfred som tidigt i morse står i beundran av den vackra granen som mamma Ruth o pappa Niklas dekorerat när Alfred sovit. Det värmer. Tänk vad mycket vi har att vara tacksamma för.
