En flod
slingrar sig fram i landskapet och tar inga raka genvägar till havet. Igår
ställde jag denna djupa fråga: Varför det?
Jo bäcken-ån-älven-floden
rinner alltid dit som marknivån är lägst. Och när detta låga ”rum” är fyllt
rinner den vidare till nästa lägsta nivå…. och en vacker dag når havet.
Igår blev detta
ett "Rhema" för mig. Guds levande vatten, Livets flod, rinner alltid till de som finns
längst ner. Fyller det, tar en ny sväng och fyller nästa lägsta nivå. Till människor
som ”kämpar där nere.
Ibland står jag
vid ett vattendrag och tänker. Varför slutar det inte att komma vattnet?
Nej, när vattnet
nått havet, lyfts det åter högt upp i skyn, förs till höga höjder där det åter börjar
slingra sig neråt och åter fylla de lägsta ”rummen”.
Gud ger aldrig
upp med människor …. längst ner. Följ mej säger JESUS.
Vågar jag fyllas
av Guds närvaro där uppe på höjderna. För att sedan i Guds närvaro gå till de som finns längst ner och välsigna dem?
Vi människor
strävar efter att från A till B bygga så raka och snabba vägar som möjligt.
Men Gud bygger
floder som tar många stora svängar.
Detta blev ett talande Rhema till mig igår. Ingvar (Fred)
