Ner på marken..

Känner bara att jag behöver ‘skriva av mig’ lite.

Ett av våra ämnen som Ingvar och jag  bollar ‘just nu’ är ‘’Tillbaka till människan’’ ‘’ner till folket’’ Vi är trötta på all överbyggnader som inte har kontakt med folket. Och vi råkar ju ha väldigt nära till den lilla, den utsatta, den som som inte har mat på bordet för sig och sina barn, eller en förlorad ung kille som någon hittar på ett affärs centra.

Jag vet vi kämpar mot en förskönad bild av ett semesterland och vi älskar denna plats, men allt är inte hav och stränder sol och värme. Just nu har vi mycket värme.                                                              
Jag skulle kunna skriva sida upp och sida ner. En mamma som ringer:’’ jag är så rädd, be för mig Dr vill absolut göra Kejsarsnitt. 

Eller meddelandet från Rose som säger, snälla kan ni titta till familjen, jag måste ta med den här unga killen som vår vän hittade på affärscentret och försöka återförena honom med hans enda släkting, en farfar i Annat Charoen. Tyvärr, det blev botten napp. Farfarn ville inte heller ha med sitt barnbarn att göra. Vad gör vi nu?

  

Ibland kan den lilla människan komma i andra former. Just nu är det ungar som hoppar av skolan för droger för att försörja någon gammal mormor, och föräldrarna är redan borta ur bilden.

Men det finns hopp också. En av killarna med själv-skade beteende börjar kliva ur sin isolering. Han har varit tillbaka i skolan. Ett genombrott. Efter att ha total vägrat flera veckor. Vi har pratat med lärarna och haft samlingar med eleverna på hans skola, något gott börjar hända.    
                                                                                                               En av tjejerna som vi stöder från slummen bestämde sig för att komma tillbaka från Bangkok. Hon vill hellre plugga färdigt. Nu får vi hitta studiestöd till henne eftersom yrkes relaterad utbildning kostar.

Vi letar jobb för mamman utan mat för sina 3 barn 3, 7, 9 år. På torsdag ska hon på intervju hos en restaurangägare Khun ‘Tan’ vill så gärna ge arbete till någon så att hon kan ge igen för det de katolska nunnorna gjorde för henne när hon blev föräldralös. 

Det finns hopp för den lilla människan. Jag är så tacksam till alla er som är med och stöder vårt arbete ekonomiskt och i era böner.

Kram Anna