Tisdagar till fredagar och söndagar är det ett brus av aktiviteter i och genom vårt ''The Community (Training) Centre.
Igår fick jag en liten stund med en av våra medlemmar i församlingen. Hon kom för att leva med oss en vanlig dag på centrat. Hon bara fanns där, bjöd på sig själv. Kom med en underbart doftande bukett av tempel trädets vita blommor och ngn ormbunke blad. Så fin.
Hon var med i förbönen i studion, på morgonen som jag inte hann med. Hon serverade vatten, pysslade om David när mamma och pappa var i krissamtal med en ung kvinna. Lyssnade på Child Safe teamets samtal om den minste av skyddslingarnas lagliga process för att få komma till det hem som väntar.
Hon tog in den oerhört förvirrade familje konstellationen som mynnar i att ett barn är totalt utlämnat till främmande människor utan släktband, för att det är bekvämt för barnets föräldrar. Och hon säger detta är mitt eget land och jag har svårt att förstå hur det kan bli så här.
Hennes summering efter en heldag med oss i arbetet: Skillnaden jag ser på er och det sammanhang jag varit i innan är: Ni lever ut era liv mitt i samhället. Livet, kärleken, barmhärtigheten stannar inte inom de fyra väggarna eller i den slutna gruppen. Det når ut.
Ingvar predikade i söndags om flodens vatten som alltid söker sig till lägsta nivån. Och jag tänker, ja men så är det ju. Livets vatten söker sig ner till lägsta, de glömda, de övergivna etc.etc.
Hon avslutar: er lön kommer att bli stor i himlen. Jag kan inte säga att jag precis går och tänker på lönen!! Nästan aldrig. Jag lever och lyder och gläder mig åt när jag anar förändring (re-formation).
Jag gläder mig om de små sakerna. Tar in barnets glädje när David (3 år) dansar runt i rummet och sjunger när pappa undervisat färdigt kl 21.00 och hela hans lilla väsen utstrålar just vad pappa undervisat om (utan att vara medveten om det): ''Salvation creates a joyful identity'' Frälsningen skapar en glädjefylld identitet.'' Om nu vi har fått del av den glädjen så sitter den liksom i HELA oss och måste få sitt utlopp. Det måste synas på ett eller annat sätt genom någon typ av kreativitet eller gärningar.
Livet strömmar genom/från hjärtat!
Förutom allt ovan:
-Vi fick besök från myndigheterna som skulle kolla upp Child Safe's kontor och verksamhet för godkännandet oss som Ideell Förening i Thailand. (Positivt)
-Vi kallade in vår nyförlösta ledare för att prata med myndigheterna. Så fick jag chansen att hålla nyaste medlem PJ (=Peace & Joy) 1 vecka gammal i 'vårt' team.
-Krissamtal med ledarna i en annan organisation.
-Lägger upp en plan för omsorgen om en ung kvinna i kris.
-Leak tillsammans med mentorerna Fon och Kat delar ut skolpengen i Baan Pladuk. Skolorna har precis börjat nytt läsår.
-Projekt bilen skulle få sig en ordentlig tvätt av Tar.
-Rapport från hembesök av en av ungdomarna (12y) som haft en svår mc olycka. Besök på sjukhus och familjen.
...
Vad jag egentligen skulle gjort på kontoret igår, blev alltså inte gjort. Men idag sitter jag här ensam i tysta lokaler, för alla har aktiviteter ute i samhället. Och jag kan kika mer på bokföringen och skriva en blogg. ''smile''. Kram Anna
Igår fick jag en liten stund med en av våra medlemmar i församlingen. Hon kom för att leva med oss en vanlig dag på centrat. Hon bara fanns där, bjöd på sig själv. Kom med en underbart doftande bukett av tempel trädets vita blommor och ngn ormbunke blad. Så fin.
Hon var med i förbönen i studion, på morgonen som jag inte hann med. Hon serverade vatten, pysslade om David när mamma och pappa var i krissamtal med en ung kvinna. Lyssnade på Child Safe teamets samtal om den minste av skyddslingarnas lagliga process för att få komma till det hem som väntar.
Hon tog in den oerhört förvirrade familje konstellationen som mynnar i att ett barn är totalt utlämnat till främmande människor utan släktband, för att det är bekvämt för barnets föräldrar. Och hon säger detta är mitt eget land och jag har svårt att förstå hur det kan bli så här.
Hennes summering efter en heldag med oss i arbetet: Skillnaden jag ser på er och det sammanhang jag varit i innan är: Ni lever ut era liv mitt i samhället. Livet, kärleken, barmhärtigheten stannar inte inom de fyra väggarna eller i den slutna gruppen. Det når ut.
Ingvar predikade i söndags om flodens vatten som alltid söker sig till lägsta nivån. Och jag tänker, ja men så är det ju. Livets vatten söker sig ner till lägsta, de glömda, de övergivna etc.etc.
Hon avslutar: er lön kommer att bli stor i himlen. Jag kan inte säga att jag precis går och tänker på lönen!! Nästan aldrig. Jag lever och lyder och gläder mig åt när jag anar förändring (re-formation).
Jag gläder mig om de små sakerna. Tar in barnets glädje när David (3 år) dansar runt i rummet och sjunger när pappa undervisat färdigt kl 21.00 och hela hans lilla väsen utstrålar just vad pappa undervisat om (utan att vara medveten om det): ''Salvation creates a joyful identity'' Frälsningen skapar en glädjefylld identitet.'' Om nu vi har fått del av den glädjen så sitter den liksom i HELA oss och måste få sitt utlopp. Det måste synas på ett eller annat sätt genom någon typ av kreativitet eller gärningar.
Livet strömmar genom/från hjärtat!
Förutom allt ovan:
-Vi fick besök från myndigheterna som skulle kolla upp Child Safe's kontor och verksamhet för godkännandet oss som Ideell Förening i Thailand. (Positivt)
-Vi kallade in vår nyförlösta ledare för att prata med myndigheterna. Så fick jag chansen att hålla nyaste medlem PJ (=Peace & Joy) 1 vecka gammal i 'vårt' team.
-Krissamtal med ledarna i en annan organisation.
-Lägger upp en plan för omsorgen om en ung kvinna i kris.
-Leak tillsammans med mentorerna Fon och Kat delar ut skolpengen i Baan Pladuk. Skolorna har precis börjat nytt läsår.
-Projekt bilen skulle få sig en ordentlig tvätt av Tar.
-Rapport från hembesök av en av ungdomarna (12y) som haft en svår mc olycka. Besök på sjukhus och familjen.
...
Vad jag egentligen skulle gjort på kontoret igår, blev alltså inte gjort. Men idag sitter jag här ensam i tysta lokaler, för alla har aktiviteter ute i samhället. Och jag kan kika mer på bokföringen och skriva en blogg. ''smile''. Kram Anna