En modig kvinna man skulle kunna skriva en hel bok om. Jag möter fortfarande människor i Sverige som gärna vittnar om vad hon betydde för dem, speciellt när de var unga. Det var ju inte bara hennes egna barnbarn som fångade hennes hjärta. Det var speciellt de utsatta. Hon fick t.o.m. betalt från kommunen för att vara stöd mormor under en period, till ensamstående mammor med småbarn.
Jag skulle vilja multiplicera henne här i Isaan. Det är mormödrarna som tar hand om den uppväxande generationen. Ofta utan stöd från de som fött dem till världen. Om vi ska kunna bygga upp ruinerna efter många generationer av splittring och fördärv, så måste vi ha med dem på tåget.
Här i Ubon-Pakse undervisar och peppar vi barnen, lärare, by-ledare men måste har med mormödrarna. Vi har förstått att om vi kan få med dem som en enad front då har vi större chans att se förändring, en reformation av hur vi värdesätter barnen och bryta den onda cirkeln av övergrepp och människohandel.
Tacksam till mamma. Hon var ett föredöme för mig. Anna.
