Vågar vi ställa upp på "borta-matcherna"?

Jag har de sista dagarna "tuggat" på Sebastians nyårshälsning med ”…blicka inåt…” och ”…blicka utåt…”. Hans nyårshälsning var:

Gott nytt år!  2020 är Barmhärtighetens år. Ett år där kyrkan slutar vända blicken inåt och istället öppnar dörrarna och hjärtan och vänder blicken utåt till den trasiga värld som behöver möta Guds kärlek.

Nu kopplar jag på en liknelsen med ett fotbolslag. ”Bortaplan” och ”hemmaplan”. 

Yes... under 2020 skall vi älska våra hemarenor, våra hemförsamlingar. Och va aktiva och trivas på hemmaplan. Men det är farligt om vi ”skolkar” från bortamatcherna. Vad händer då? Jo detta leder till att andra lag inte vill komma till oss heller.

Vi här i Ubon letar nu efter en ny lokal att hyra för den nya församlingen Streams of Grace  och vi brottas med: 

1. Skall lokalen va där ute, mitt i samhället, nära till trasiga människor? Skall vara lika lätt att kom in i, som 7-Eleven?
2. Eller skall vi ha en lokal som mer passar för oss redan kristna? 

3. Vi söker kanske efter en plats som passar båda typerna. Men vi måste ha en tydlig och klar Vision 2020, så prioriteringarna är synliga.

Tacksam att du ställer upp på ”bortamatcherna” i Ubon-Pakse.

PS Liknelser kan "halta", men hjälper oss att få en down-to-earth syn på saken.