Inser att jag inte varit så
aktiv på bloggen medan Ingvar varit i Sverige. Har låtit honom ta hand om
skrivandet, men jag försökt hålla takten i arbetet på ‘marken’.
Är tacksam för media som
hjäper oss att hålla relationerna levande, fast det blir ändå inte samma som
när vi kan umgås nära.
Vad som uppmuntrar är så
många glimtar av hopp och liv som jag ser i människors liv så gott som
dagligen. Det är ju detta och hoppet som är förankrat i relationen med Jesus
som gör att man får kraft. Jag tänker ofta på att församlingen är en
levande organism som byggs upp av levande stenar, sammanfogade med Guds kärlek,
och växande på grund av den livgivande Helige Ande.
Vad som ibland bekymrar mig och som jag upplever vi måste vaka över är att
vi inte fastnar i fysiska byggnaden eller i traditioner eller i former som
hindrar tillväxt, mångfald och kreativitet. Det måste finnas plats för nya initiativ och plats att göra misstag.
Mer än någonsin lever vi i en snabbt förändrande värld. Jag upplever att
just detta, kräver en ännu större lyhördhet till den inre rösten av den Helige
Ande som visar vägen, som leder, som varnar, som ger oss urskiljning, som ger
kunskap om det vi inte vet, men behöver veta. Som ger oss insikt och uppenbarar
det som kan vara fördolt. Den Helige Andes partnerskap, vänskap, gemenskap,
kamratskap, etc vi behöver Honom.
Hur ofta lockas man inte att
göra det som är logiskt eller det som kan synas rätt för att vi har en referens
ram av erfarenheter. Och visst är det så att när vi blir äldre är det ännu mer
en risk att hamna i det diket.
Vi kom hit till Ubon 2013
och satsade på att stötta trötta ofta uppgivna församlings planterare,
pastorer och evangelister. Uppmuntrade, förbön, besök, seminarier, månatliga
samlingar för uppbyggelse etc, etc.
Väldigt snart startade vi
Child Safe Communities utmanade av ledare och andra samhällsaktörer. ‘’Hjälp
oss med barnen och ungdomarna’’. Och ju djupare kunskapen om vad som händer
med barnen här desto mer utmanade blev vi att göra något åt de värderingarna
med bakgrund av Malaki kap. 4: Att vända fädernas hjärtan till barnen, och
barnens hjärtan till fäderna.
Utmaningen att starta en moderförsamling i staden hängde över oss länge,
men vi stod emot. Ville jobba mer neutralt och brett. Vi visste att om vi
startar en egen församling så kommer det att bli svårare att kunna stötta
andra. För snart 2 år sedan tog vi beslutet tillsammans med några syskon och
medarbetare.
Församlingen Streams of Grace Church Ubon startade. Efter ett år behövde vi större lokaler och visionen att kombinera
församlingen med ett musik kafé började växa fram. Som en bro (eller half
way house) för ungdomar i riskzonen speciellt grabbar som hoppar av
skolan och lever farligt och sådana som vill ‘hänga’ nära, och skapa musik
men inte har modet att kliva rakt in i församlingslivet. Vi fick tag i nya
lokaler ungefär samtidigt som Covid-19 slog till. Vi hade normala samlingar
cirka 2-3 månader innan restriktionerna slog till.
Musiken, och kaféet drog igång sakteliga under Corona’n och vi började
utveckla bageriet med produkter i all enkelhet till cafét och beställningar nu
och då till skolor.
Hela tiden växte församlingen, med både ny frälsta men också med sådana som
i åratal levt utan och/eller sökt efter församling familj men som inte hittat
in någonstans. Just nu om alla samlas samtidigt, närmar vi oss 70 talet
personer, barn och vuxna.
Vi har vetat länge att
landet levt högt på turismen och om något skulle drabba denna så kommer det att
drabba speciellt detta området som befolkar alla turist platser med arbetare,
likaså natt industrin och byggnads industrin. Sedan Covid-19 är det
väldigt tufft. Massor av människor utan jobb. Barn som levt separata från sina
föräldrar, som jobbat på annan ort, ja man kanske får hem en och annan föräldrar,
men de har inget att leva av. Ju längre detta pågår så ökar
desperationen.
En del kommer säkert att
återgå till att bruka jorden. Andra in i hopplöshet. Jag hör ibland på stan att
de som levde i prostitution på annan ort eller lokalt nu är desperata för
kunder. (Tyvärr hörde jag detta från några internationella gubbar som verkar
frekventera dessa. ACK!!
Det slår hårt på ekonomin
överallt. Vi vet också att det slår hårt över hela jorden idag.
Ordet i början av året:’ Live intentionally’ är som ett ord
som ringer hela tiden i mitt hjärta.
Det är som att springa ett orienterings lopp och man ställer in kompassen
och kör på från station till station.
När vi flyttade från ett mindre hus med pytte trägård till ett större hus
(men betydligt billigare) med en jätteträdgård var det just ‘living
intentional’ och "att vara steget före" i en tid som
ser ut att få speciella utmaningar i det område vi bor i och som gör att
vi ger oss in i ett kunskaps område som känns som vi går på vatten
-IGEN!!
Odla upp en trädgård som kan
ge grönsaker eller extra näring till en del men ännu mer näring till
kreativitet istället för att sitta och vänta på allmosor. Både bakandet
och odlandet är just detta. Sedan är det väldigt mycket
kontaktskapande i samhället. Och det bär frukt.
Men min bön är: Hjälp oss
att springa i takt med vad Gud gör. Varken halka efter eller spring
före. I RÄTT TID.
Det här blev långt. Om du
hunnit så här långt utan att ge upp!? TACK! För att du lyssnade.
Kram Anna