Står församlingen i pyjamasen?

Medan jag stod i pyjamasen igår morse och förberedde kläder för ‘kyrkan’

Ringer telefonen:

-Ajarn, kommer du ihåg att jag nämnt om en granne till mig som jag har varit bekymrad för och bett för under en längre tid? Idag hände det ett ‘praktiskt’ mirakel för andra gången. Gud svarade på bön när hennes plånbok försvann när hon var i skogen för att leta efter svamp och annat ätbart. Jag brukade säga till henne att när du hamnar i svårigheter, kom ihåg att ropa på hjälp från Jesus!  Och det som såg omöjligt ut fixade Gud… igen.

-Ajarn, nu vill hon bli en kristen, kan hon komma till kyrkan innan gudstjänsten och få hjälp.

Visst är det ett väldigt trevligt samtal att få innan söndagen börjat rulla på.

Men när jag satte mig ner för att berätta detta för er allihopa som läser våran blogg, slog det mig: Står församlingen i pyjamasen?

Är vi redo för att ta emot alla andliga bebisar som kommer att födas till liv?

Jag tror mig förstå att det kommer en våg av förlossningar som tvingar oss att bildligen, skynda på och tvätta den långa corona - sömnen ur ögonen, hoppa ur morgontofflorna och sätta beredvillighetens skor på våra fötter för att börja välkomna bebisar till världen och börja byta stinkande blöjor, krama gråtande små barn och mata många med den mjölk de hungrar efter. När det kommer nya bebisar har vi inte så mycket tid att fokusera på oss själva. 

Är vi beredda?? 

Kram Anna