Han sitter där precis innanför dörren, och pratar med vår Café’ värdinna. Har aldrig sett honom tidigare.
Ingvar såg honom rota i soporna och bjöd in honom i kyrkan.
När jag kommer in i rummet och får syn på vår gäst så hör jag orden:
’'Detta är förstlingsfrukten av den folkgrupp som du har bett för i flera år.
Sop-letarna, hemlösa ...",
I årtal har jag bett för dessa. Varje gång jag möter dem känner jag Fars hjärta bulta extra.
Idag kom han tillbaka. Idag har vi fått ett namn, och var han sover. Att han behöver ett par jeans storlek 36’’ och en långärmad skjorta för det börjar bli kallt.
Pat berättar att han vill lära känna vår Gud.
Jag känner mest att vi har blivit förtroende värda att ta emot en av dem som Faderns hjärta bultar speciellt för.
Tacksam att vi som församling har blivit förtroende värda att ha så många barn och unga, och några av dem som har speciella behov. Med ödmjukhet och gudsfruktan vill vi vårda förtroendet, och ber att vi ska vara fulla av barmhärtighet, nåd och sanning i vår omsorg om dessa. Tänker på den lilla 3 år som så gärna ställer sig hos pappa och lovsjunger och tillber med hela hjärtat. Några av våra vuxna ny frälsta spanar in henne och är utmanade av den rena tillbedjan.
Vi behöver hela mångfalden, i kyrkan. Fattig, rik, högutbildad, analfabet, hemlös, dem som äger sitt hus, ung och gammal. Tillsammans är vi en kropp och en otroligt vacker bukett.
Anna
