Klicka här för att läsa Sida-vid-Sida nyhetsbrev (april-maj-juni 2024).
Klicka här för Child Safes nyhetsbrev (maj-juni) 2024
Gläder oss över alla ni kära vänner, som står med i Pionjärarbetet i Ubon-Pakse.
Uppskattar så alla vänner vi har. Sist jag mötte Tommy och Jenny var i Chiang Mai. Nu i Skärhamn. Underbara Herrens tjänare.
Och pengarna går till att hjälpa fler barn och tonåringar att inte sluta skolan och inte tvingas in i destruktiva och "dåliga" jobb.
De ropar efter hjälp för att inte hamna i människohandel - och Child Safe lyssnar på dem och hjälper dem.
Innan jag (Ingvar) lämnade Ubon i mars sa jag till en medarbetare:
"We need each other. You need us and we need you".
Dessa ord fastna i honom och han sa till mig idag med stort leende när Anna gick runt med Face-book kameran: "Vi behöver varandra".
Vi har nu glädjen att ha Christopher och Britta Alam med sina barn och barnbarn här på Klädesholmen. Gudstjänsten i söndags tände mig och många. De brinner för evangelisation och tjänar Gud och människor med stor iver och frimodighet. Mycket uppmuntrande att möta dem.
Vårt Creative Team var på ungdoms fängelset igår. Jag (Anna) lyssnade på deras upplevelse imorse vid team samlingen i kyrkan, men också i eftermiddag när Art delade vad som händer. Vad jag hör är att teamet har byggt ett gott förtroende bland personalen, sedan vi började besöka dem. De ges mer och mer frihet och ungdomarna från 12-18 år vågar prata med vårt team och även be om förbön.
Bakom "Happy Face" maskerna finns mycket nöd och skam. Vi kan inte lägga ut deras ansikten.
Det var musik med killarnas avdelning igår. Uppdelade på gitarr, keyboard och Isaan harpa (ett lokalt traditionellt instrument med fyra strängar).
En del är inne för första gången, men det finns de som sitter inne för 3-4 gången. En del har barn redan. De flesta kommer från väldigt dysfunktionella hem. Drog langning och stöld verkar vara vanliga orsaker till att man hamnat här. Vi jobbar på att bygga relationer med ungdomarna så att de känner till oss när de kommer ut.
Nu har ett par av dem öppnat sina hjärtan för Jesus och utmanar sina kompisar att göra detsamma. Det känns som det är bara början.
Be gärna för detta arbetet. Om fortsatt öppna dörrar och favör med personalen. Om vishet för vårt team.
Nitt berättade att hon var förvånad över att hon kände så mycket medömkan med killarna. Jag förklarade att i Matt 25:34-40 står att när vi besöker ‘dessa mina minsta’ i fängelset så är det Jesus vi besöker. Det hon känner är Guds eget faders-hjärta för dem.
Vill bara dela vad jag upplevde i morse när jag läste min bibel från Höga Visan kap.5
Bruden har redan gjort sig ordning för natten, Hon är inte klädd, hon har tvättat sina fötter.
- när hon hör hennes älskade komma.
-hon till och med ser hans hand i luckan- och hennes hjärta bultar med förväntan
‘’Bruden
2 Jag sover, men mitt hjärta är vaket.
Hör, min vän knackar på:
”Öppna för mig,
min syster, min älskade,
min duva, min fullkomliga!’’
Jag sover men mitt hjärta är vaket.
Brudens hjärta är vaket- det finns en relation redan
med brudgummen, men nu sover hon.
Hon vaknar alltså upp från sömnen.
Men där och då är detta orden jag hör:
‘’ -Jag har tagit av mig mitt linne,
ska jag ta på det igen?
-Jag har tvättat mina fötter,
ska jag smutsa ner dem igen?’’
Jag hör bortom de orden:
En olägenhet, det är obekvämt. Eng.: It’s Inconvenient.
Han är så nära, brudgummen!
Men vi är inte klädda, vi vill inte smutsa ner våra fötter igen,
- för att öppna dörren.
Sängen är så skön. Jag kan se bilden från jungelboken
där ormen Kah hypnotiserar Mowgli.
Det finns ngt förblindande förförande i tiden som lullar oss
in i en sömn…. Inte nu…..det är inte så bråttom…..
låt mig sova lite till.
Men så…..
5 ‘’Jag steg upp för att öppna
för min vän.’’…..
6 ‘’Jag öppnade för min vän –
men min vän var borta,
han var försvunnen.
Min själ var utom sig
av hans ord.
Jag sökte honom
men fann honom inte,
jag ropade på honom
men han svarade mig inte.’’
Inom mig känner jag en sorg.
Honom som vi älskar och väntar på, vill nu umgås med oss.
Men vi sover, eller prioriterar bort. Inte nu… jag ska bara…
Och när vi öppnar dörren, söker och ropar är det TYST.
Kram Anna
