Innan jag (Ingvar) lämnade Ubon i mars sa jag till en medarbetare:
"We need each other. You need us and we need you".
Dessa ord fastna i honom och han sa till mig idag med stort leende när Anna gick runt med Face-book kameran: "Vi behöver varandra".
Vi har nu glädjen att ha Christopher och Britta Alam med sina barn och barnbarn här på Klädesholmen. Gudstjänsten i söndags tände mig och många. De brinner för evangelisation och tjänar Gud och människor med stor iver och frimodighet. Mycket uppmuntrande att möta dem.
Vårt Creative Team var på ungdoms fängelset igår. Jag (Anna) lyssnade på deras upplevelse imorse vid team samlingen i kyrkan, men också i eftermiddag när Art delade vad som händer. Vad jag hör är att teamet har byggt ett gott förtroende bland personalen, sedan vi började besöka dem. De ges mer och mer frihet och ungdomarna från 12-18 år vågar prata med vårt team och även be om förbön.
Bakom "Happy Face" maskerna finns mycket nöd och skam. Vi kan inte lägga ut deras ansikten.
Det var musik med killarnas avdelning igår. Uppdelade på gitarr, keyboard och Isaan harpa (ett lokalt traditionellt instrument med fyra strängar).
En del är inne för första gången, men det finns de som sitter inne för 3-4 gången. En del har barn redan. De flesta kommer från väldigt dysfunktionella hem. Drog langning och stöld verkar vara vanliga orsaker till att man hamnat här. Vi jobbar på att bygga relationer med ungdomarna så att de känner till oss när de kommer ut.
Nu har ett par av dem öppnat sina hjärtan för Jesus och utmanar sina kompisar att göra detsamma. Det känns som det är bara början.
Be gärna för detta arbetet. Om fortsatt öppna dörrar och favör med personalen. Om vishet för vårt team.
Nitt berättade att hon var förvånad över att hon kände så mycket medömkan med killarna. Jag förklarade att i Matt 25:34-40 står att när vi besöker ‘dessa mina minsta’ i fängelset så är det Jesus vi besöker. Det hon känner är Guds eget faders-hjärta för dem.
