gladare uppdatering...

Pappa är nu på intensivvården.  Vi fick först höra att han skulle få vara nedsövd i två dygn.  Men nu har pappa öppnat på båda ögonen och blinkat som svar.  De planerar att ta bort respiratorn.  Vi är fortsatt tacksamma för bön.  Jag, Ruth, åker ner med flyg nu på eftermiddagen.  Jag ska försöka vara lite "polis" så att pappa inte börjar jobba direkt! (och för att se så att Thai sjukvården också sköter sig!)  

MVH Ruth och Mariam

Läges uppdatering....

Hej allihopa! Vi har precis fått höra ifrån mamma att pappa fortfarande är på operation men att man nu har fått stopp på blödningen i huvudet.  De opererar någon timma till vad vi vet för skadorna i ansiktet.  Mamma är tacksam för att ni ber!  MVH Ruth och Mariam

Be för Pappa!

Mamma ringde ifrån sjukhuset i Chiang Mai ikväll.  När vi skriver detta ligger pappa på operation.  Han var med i en motorcykel olycka i eftermiddag och har fått blödningar i huvudet bakom ögonen.  De vet inte hur allvarligt det är ännu.  Han har flera frakturer i ansiktet och även en spricka på C2-kota i nacken.  Mamma har fått mycket stöd ifrån vänner och församlingsmedlemmar i Thailand men önskar att så många som möjligt ber här hemma!  Hälsningar från Mariam och Ruth i Lund....

Kameror Rullar!

Igår kväll följde Owe Anbäcken, Anna och jag (plus hela världen) Barak Obamas installation som USAs 44e president. Det var intressant att ”va med” – tack vare kameror, och inte minst få ta del av entusiasmen, målmedvetenheten, hoppet, förändringen och mycket annat som den mannen utstrålar. Man somnande verkligen inte när han talade, även om klockan för oss här var över midnatt.
Intressant att se hur han vågar var kristen på jobbet, även när hela världen har ögonen på honom och han vet att det finnas 1.000-tals åsikter om allt han säger och gör.

Obamas väg till Vita Huset är en inspiration för oss alla. Vår bakgrund behöver inte stoppa oss. Ett är säkert: Han är en stark personlighet som kan samarbete med andra och .... han räknar med Guds hjälp i jobbet.

Visst utmanar det oss alla att våga va kristen på jobbet, i vardagen och även framför kamerorna. Hur många kommer idag att se och höra mig med förväntan att få entusiasm, målmedvetenhet, hopp, förändring och mycket annat?

Många (osynliga) kameror rullar just nu, även runt mig. Vi alla kan inspirera andra som just nu noga kollar oss, så människor kan förvandlas, samhällen förändras och Guds rike kan växa... mycket snabbare. Tagning pågår! Ingvar

Livets Festival

Då och då är det underbart att komma tillsammans och njuta av en stor, äkta, god och hängiven kristen storsamling. När jag växte upp fanns det då och då sådana högtidsdagar. Då kom tillresande talare, bra sångare, mycket folk och det var kaffe servering.

Här i Chiang Mai hade vi under helgen som gick: Livets Festival (Festival of Life). Efter flera år kom nu kyrkorna i norra Thailand tillsammans - och det var helt fantstiskt. Under 3 dagar deltog mellan 12.000-15.000 personer varje kväll. Hillsongs från Australien och Joyce Meyer från USA var otroligt duktiga. De sjöng och talade från ett öppet och uppriktigt hjärta. Guds närvaro var påtaglig och JESUS var upphöjd.

Visst kan vi diskutera alla plus och minus med stora evangelisations och helandekampanjer i olika missionsländer, men ……. det finns nu många tecken på att stora ”Celebrations” (ett lexikon säger = lovprisande) i missionsländerna ger goda resultat:
a) Där får de få kristna stor uppmuntran i sin tro och Guds rike växer.
b) Där får de icke kristna se Guds Rike i funktion och känna en försmak av Guds närvaro. Det blir en andlig proklamation i samhället som öppnar dörrar.
”Jag har en dröm”(som Martin Luther King) att se många musiker sprida evangelium i missionsländerna i Asien. Musik med Jesus i centrum öppnar dörrar, också hjärtedörrar. Ingvar

Nr 1 Få själv hjälp. Nr 2 Ge andra hjälp.

Jag har de sista dagarna jobbat mycket med hur mycket stöd varje projekt skall få utifrån Budgeten 2009. Och….. för mig, den sista tiden, har Budgeten 09 hamnat i centrum. Inte som ett Trauma (ett lexikon säger = psykisk chock) men ändå… hamnade den i centrum och blev en tung börda. Egentligen borde jag ju vara endast överlycklig för dessa medel som trogna givare ger till arbetet här i Asien. Men, även en bra sak blir tung när den hamnar på fel plats.

I tisdags var Anna och jag på en samling om Trauma på ”The Well” (= Källan) en Member Care organisation för själavårdare och omsorgspersonal (Caregivers) som kommer från olika missioner. På denna månadssamlingen delas erfarenheter och ny rön. Denna gång var det ”The Immanuel Process” som presenterades. Man visade hur hjärnan fungerar fysisk och hur man med Guds närvaro ”Immanuel, (Gud med oss), kan bli hjälpt att komma ut ur en Trauma.

Före samlingen tänkte jag: Jag går till ”The Well” för att lära mig en ny effektiv metod så jag kan hjälpa andra bättre som har problem”. Men … jag blev själv hjälpt. Jag behövde få ett nytt Immanuel, även i mitt eget missionsarbete, med missionsbudget 2009.

Hela livet verkar man behöva påminnas om vad som är Nr 1 i livet, även när man är på missionsfältet, mitt uppe i ett växande missionsarbete. Ingvar

Året som gått och det nya

Det är gott att tacka Far för året som gått.
- för en underbar familj och vänner
- för ännu ett barnbarn-gåva
- för goda medarbetare
- för förvandlade liv
För minnen: av ögon som plötsligt får ljus

- av ansikten i sorg som bytts till glädje
- och skam som bytts till dubbel ära
- av skuldböjda skuldror till en hållning av frihet & hopp.
Tack för genombrott för Guds Rike i Thailand
- för både höjderna och dalgångarna - för både kampen och segern
- för tron, hoppet och kärleken som består
Det är gott att lägga det nya året i Faderns händer,
- för var dag har nog av sin egen börda
- och Han har fridens tankar och goda planer för sina barn.
- Han är min framtid och mitt Hopp! Vi kanske inte ser så långt...... med Far är med!

Kram Anna