15 augusti 2009

Ett åskväder och O store Gud

Det påstås att: ”Carl Boberg skrev 1885 ner orden på sången ”O store Gud…” på väg hem efter ett åskoväder på Oknö, Mönsterås, på Sveriges sydostkust.”
Nu är den en älskad sång ut över hela världen. Den sjungs med hjärtats inlevelse i små enkla bykyrkor i Indien, som stora katedraler i USA. Ikväll också här i Chiang Mai:

O store Gud, när jag den värld beskådar, Som du har skapat med ditt allmaktsord, Hur där din visdom leder livets trådar, Och alla väsen mättas vid ditt bord.
Kör
Då brister själen ut i lovsångsljud: O store Gud O store Gud, Då brister själen ut i lovsångsljud: O store Gud! O store Gud!


Tänk att ett åskväder 1885 föranledde att miljoner över hela världen har blivit välsignade, också många i kväll här i Chiang Mai. Ingvar

13 augusti 2009

Tillbaka i arbetet i Asien

Efter en bra sommar känns det bra att åter börja arbeta på plats här i Asien med de 5 länderna som jag är områdesmissionär för. Ibland känns det som det skulle räcka att ha bara ett av dem, men samtidigt njuter jag av att va mitt uppe i mångfalden.
Mycket svåra katastrofer, svårigheter och förföljelser får jag del av, men också många positiva och glada nyheter. Allt behövs, på olika sätt bearbetas. Till exempel idag när en Pastor från Pakistan ringde och var förtvivlad. Mycket problem! Utmaningen blir: Hur kan jag uppmuntra och hjälpa de kristna i Pakistan?
Eller för Taiwan efter tyfonen Morakot. Att söka vägar att hjälpa andra ... är lättare sagt än gjort. Men arbetet går framåt och mycket händer. Missionsarbete är spännande. Jag stortrivs på jobbet. Att vara Guds medarbetare... på detta sätt och ... trivas, får man det? Ingvar

11 augusti 2009

BORTA bra, men HEMMA bäst!

Tänk vad underbart det är att komma hem. Att ha något man kallar hem, slott, koja eller mitt emellan, hyrd eller 'egen-egen' är ett grundläggande behov för oss människor. Våra barn brukade lägga till: "Där föräldrarna är, där är hemma".

I sommar har vi haft motsatta roller, vi har varit hemma hos våra barn och de har verkligen låtit oss få vara som hemma. En applåd för dem!!

Lika viktigt är det att vara hemma i Gud, här och nu. Jag tänker på sången: "Som när ett barn kommer hem om kvällen, och möts av en vänlig famn; så var det för mig att komma till Gud och jag kände att där hörde jag hemma..."

Vi kan också vara hemma i Pappas hus, men bete oss som en gäst eller en tjänare och inte hans barn. Om vi haft det svårt med våra föräldrar har vi kanske bestämt oss för att vi inte behöver dem, då blir vi liksom hemlösa känslomässigt, och den känslan kan vi ibland ta med oss in i vår relation till Pappa Gud också. Vi bygger då upp en mur mot dom och den blir kvar i känslolivet, när vi kliver in i Pappa Guds hem också .... hmm. Då är vi som ett barn som inte trivs i famnen och kan inte ta emot värmen.
Anyway ...... det är gott att vara hemma både i Chiang Mai och i famnen. Kram Anna

PS. Jag tänker på alla våra missionärer som i dagarna försöker skapa ett nytt hem, eller kommer tillbaka till ett hem borta eller i Sverige. Gud hjälp dom!

10 augusti 2009

TACK .....

Efter en givande helg i Småland och i Östergötland har vi nu bara några timmar kvar innan det är dags att resa till Asien. Vi glädjer oss mycket över alla vi mött. Unga som äldre. Missionsintresset är stort. Vi beklagar att vi inte kunde möta alla församlingar och individer som står bakom oss.
Vi hoppas få mer tid tillsammans med er alla när vi kommer till Sverige nästa gång troligtvis nästa vår, då vi planerar att stanna i Sverige ett år.
TACK kära svenskar för en mycket givande sommar 2009. Ingvar & Anna

08 augusti 2009

Förberedelser för utresa

Nu förbereder vi oss för återresan till Asien. Att lämna Sverige på måndag morgon känns både bra och dåligt. Vi trivs i Sverige och vi trivs med vårt arbete i Asien. Men, skall sanningen fram (och det skall den ju) att lämna släkt och vänner, det tar emot. Även om man vet fakta och har mycket erfarenhet av flera utresor, så finns det en själslig tröghet och osäkerhet i förändringar. Jag ser 2 ytterligheter:

a) Här är bäst. ”Tryggheten är här”. En programledare på TV sa: ”Trygghet vill man ha – om man är Svensk”.
b) Här är kaos. Jag bättre flyr till tryggheten - där borta.

Men ändå, inför en ny höst med nya utmaningar (för oss alla) behöver vi förbereda oss i vår ande, i vår själ och i vår kropp för höstens nya uppgifter.

Livets resa är fyllt av nya uppbrott, inte minst så här års i början av augusti. Men tack Gud att du ”…. själens herde och vårdare” är med på livets resa. Och då känns förberedelserna för en ny utresa viktiga och bra. Ingvar

05 augusti 2009

160 Km/tim

På tåget mellan Örebro och Göteborg, i 160 km/tim, vill jag utmana dig! Efter en kopp kaffe och med datorn i knäet lutar jag mig tillbaka i stolen. Skönt att inte behöva köra bil själv för att komma till Göteborg.
Jag och andra EFK-are har nu i 2 dagar jobbat hårt på ”Missionståget EFK” i Örebro med planering och samtal om hur evangeliet snabbare skall bli syndligt och spridas i Asien. Mission är spännande!
Visst kan man då och då stanna upp, på en station (som nu i Skövde) och evaluera t. ex ämnet: Institutionalisering och/eller mitt i Samhället. Om vi ser på kristen tro i institutionerna så går kristendomen tillbaka, men om vi ser på kristen tro i samhället, vågar jag påstå, att vi går framåt, också i Sverige. En utmaning för oss idag är:
Att trivas tillsammans i Kyrkan + Att leva ut vår tro i samhället = Att ha ett fantastiskt Liv.
Jag vill utmana dig från SJ: Kom med på Missionståget. Där kan vi trivas både "där Inne" och "där Ute". Du behövs! Ingvar

01 augusti 2009

EFKs Missionärskonferens

Årets Missionärs konferens på Götabro var givande med över 85 vuxna deltagare + barn och ungdomar. Det var trevligt att möta många ”gamla bekanta” som vi mött på olika platser och samarbetat med under 35 års tid. Men där fanns också många från en ny missionärs generation. Att stödja, hjälpa och inspirera varandra från olika länder och olika åldrar är uppbyggligt.
En av de första som jag mötte var Petra. Först visste jag inte vem hon var, men hon berättade att hon var dotter till Tomas och Agneta i Vintrosa. Va trevligt att Kåge & Gretas barnbarn var med och hjälpte till med alla barn och ungdomar. Hon var en solstråle.
Mission är levande och engagerar i alla åldrar. Ingvar