När skall man ”ge upp” med ett land?

Att just nu se TV nyheterna med nya terroristattacker i Pakistan är fruktansvärt. Jag var där och deltog i arbetet bara för 4 veckor sedan ….... och mötte då många underbara människor, som är fredliga och vänliga. Samtidigt såg jag då också, med egna ögon, att landet har enorma problem när det gäller infrastrukturen. Vägar, elström, utveckling osv. var mer eftersatt än tidigare. Också rådde en stor fruktan och rädsla bland vanliga människor. Alla vill lämna landet.

Visst brottas jag med tanken:
Är det dags att vi lämnar vårt arbete där?
eller
Skall vi nu satsa mer?

Att överge människor när de har det som sämst …. det är inte vår modell. När system blir omänskliga så känns det viktigare än någonsin ..... att att se individer. Se människan. Då kan inte jag ge upp...... även med Pakistan! Ingvar

Ett mail som jag väntat på i 19 år

Idag fick jag ett mail som jag väntat på i 19 år. Jag, plus flera andra, har sedan 1990 jobbat och även nu jobbar i och med Laos, men utifrån Thailand. Men först nu har en familj, utsända av EFK, bosatt sig i Laos. De skrev sitt första mail därifrån igår kväll. Bönesvar!
Även om bönesvar ibland dröjer är ett liv för mig utan bön omöjligt. Jag kan inte leva utan att ”andas” i bön genom: Tacksägelse, lovprisning, tillbedjan, klagan, begäran och förbön. Också: Samtal med Gud, som Rosalind Rinker skrev i sin bok: ”Bön, Samtal med Gud”. Och tänk va många gånger Gud har svarat på bön och ….. vi ser dem inte.

Jesus har utan tvekan helt rätt när han säger: ”… att de alltid borde be utan att tröttna”. Luke18:1 Jag har hittills inte mött en enda människa, som inte önskat förbön, när jag frågat om jag för be för dem. Tack för era förböner för oss: De behövs - var enda en av dem. Ingvar

Summera 18 dagar i Indien....kan jag det?

Att nu summera 18 dagar i Indien och mötet med massor med människor i hem, kyrkor, konferenser, projekt och i samhället det är fantastiskt roligt, men nästan omöjligt. Gud och människor har varit helt underbara. Mycket finns att notera på: Plus – Minus – Möjligheter – Hot. De största är utan tvekan: Plus och Möjligheter. Att nu summera:

1. Vad jag själv gjort …. det kan jag.
2. Vad andra jag mött gjort och gör ….. det är svårare, men jag har sett mycket. Våra medarbetare är duktiga.
3. Vilken förändring som arbetet medför i samhället och i Guds rike som helhet …. det är däremot svårare att specificera. Men IMPACT och Transformering av samhällen, p.g.a. EFKs arbete, finns och jag gläds, men det får någon annan forska i, som är mer neutral.

Att Anna och jag kunde vara tillsammans under 9 dagar och undervisa i 2 konferenser i Kolkata det var toppen. Det finns inget bättre på denna jord än att: ”…... anförtro åt pålitliga människor, som i sin tur skall bli utrustade att undervisa andra” 2Tim2:2. Ingvar

De mest utsatta & TV1 den 13 okt 06:50

Dessa barn måste vara de mest utsatta människor man kan tänka sig. Jag besökte idag järnvägsbarnen vid järnvägsstationen i Gorakhpur och ….. mitt hjärta är mycket berört. Får de inte hjälp kommer de att förvildas ännu mer och blir antingen kriminella eller dör de om några år. För 4 år sedan började vi jobba tillsammans med Radiohjälpen och ASSI på järnvägsstationerna i Kolkata och nu ser vi många barn som går till skolan och får disciplin i sina liv.

Den 13 oktober kl 06:50 på morgonen i TV 1 kommer ett inslag från vårt Järnvägsbarnsprojekt i Kolkata, Indien. Ett filmteam från SVT besökte Kolkata i somras och några glimtar visas den 13e. Solevi John kommer att delta i programmet. Victor är då tyvärr inte i Sverige. Hela programmet varar bara 10 min, men vi hoppas det skall bli en ögonöppnare för många att hjälpa de mest utsatta jag känner till. Många barn på fler järnvägsstationer väntar på hjälp. Ingvar

Mormor online

Har just skypat och chattat med barn o barnbarn i Kambodja. Denna gången var Jakob frisk men lilla Mika är krasslig. Visst tackar man Gud för internet. Det är ju inte så väldigt länge sedan vi skickade fax när det var något brådskande. När vi var nya i Asien på 70-talet var det telegram och sedan telex som gällde. Med andra ord vi är gamla i gården nu.

Nu kan man få prata med dem och samtidigt se de stora blå ögonen. Men visst är det fantastiskt att kunna vara mormor också på detta viset. Så får jag gå till Gud med detta nya böneämne. Du får gärna vara med och be för Mika också.

Kram Anna

Unga+äldre

Igår förmiddag hade jag en mäktig avslutning av ledarsamlingarna med de unga ledarna i Varanasi. De deltog intensivt i undervisningen och de riktigt stirrade på mig.
I morse predikade jag i församlingen i Gorakhpur. Där ingick barnvälsignelse och installation av 3 nya äldste. Många ungdomar fanns med. I eftermiddag predikade jag här på 42 Jail Road, för 40-talet ungdomar från Nagaland.
Roligt att va med de unga, och de äldre, men bäst är att möta de unga & de äldre tillsammans. Där alla får plats trots ålder och klasskillnader. Ett är säkert: "De unga idag söker andliga föräldrar". Att va andlig förälder för många i Asien .... det trivs jag helt utmärkt med. Ingvar

Äkta Glädje

Att komma med det glada budskapet ..… gör människor glada. Och har vi träffats förr, blir det dubbel glädje att mötas igen. Jag är nu i Varanasi för ett 2½ dagars ledarseminarium och Anna är nu tillbaka i Chiang Mai för en Kvinnokonferens. Vad vore livet utan äkta himmelsk glädje? Ingvar.