Till jordens .......

Jag har med mig boken ”Till jordens yttersta gräns” hit till Mongoliet. Den handlar om vad som hände för 20 år sedan när 2 EFK-are började arbeta här. Boken ger en stor dos av pionjär arbetar inspiration.

Idag mötte jag en av huvudpersonerna i boken: Bayera och hon har nu, med sin man, startat en församling här i UB. Också mötte jag Engsol som studerat i Mariannelund i Sverige.

Jag påminns idag om att missionsarbetet går vidare (får bäraktighet) på 2 sätt:

a) Det man startat och de man tränat går vidare på samma sätt. De nationella kan ta över och driva det vidare.

b) Det man startat läggs ner, men de man tränat går vidare i andra sammanhang eller startar något annat, mer nationellt. 

Jag lovade Bayeraa att nästa år jag kommer besöka deras kyrka.

Nu skall boken översättas till Mongoliska. Orsaken är att många kristna i Mongoler har kallelse till missionstjänst och boken inspirerar också dem att bli pionjärarbetare till onådda områden i och utanför Mongoliet. 

I morgon har vi först JCSs årsmöte och sedan på kväll åker jag med Patrick H. till Erdenet. Boken säger: Dit och tillbaka igen. Ingvar

Vi lever i Asien.....

Om jag vore ny här skulle man haft många tillfällen varje dag att bli irriterad, frustrerad kanske till och med arg, för att saker inte fungerar som min hemkultur eller enligt mina referensramar. Men man lär sig att leva med ett leende på läpparna, ett stort frågetecken i tanken och med en bön i min ande: Gud Hjälp mig!

Jag började dagen med att köpa en sugpropp- för en toalett som inte fungerat på en vecka, och en soptunna för centret för att hunderna sliter sönder soppåsarna som inte hämtas av sophämtarna när de ska. När jag levererat åker jag hem för att jobba hemifrån, för luftkondiionering har kolapsat på centret och hjärnan går i slow motion i hettan vi har just nu. Vid halv 5-tiden åker jag till centrat för att vänta in en kvinna som vill ha hjälp . Ett storm väder drar in, strömmen går och klockan hinner bli nästan 7 innan jag får reda på att de står och väntar utanför min grind hemma. Jag stänger ner centrat och försöker gissa mig till vilka strömbrytare som behöver knäppas av. Ösregnet har slutat (tack o lov) och medan jag kör vår MC hemåt ropar jag på ‘‘stor nåd’‘. Jag hade precis läst en artikel om Great Grace, och kände att det är precis vad jag behöver. 

Och förresten det gick bra att vara både fysisk och andlig rörmokare och för bådadera behövdes Great Grace!   

Kram Anna

Söndag i Bayanhongor.

Gudstjänsten idag här i Bayanhongor var mycket uppmuntrande. Tidigare möttes man i en Geer, men nu är församlingen över 200 och man möts i en ”vanlig” byggnad. Alla åldrar stortrivdes, det såg man tydligt. Jag låter några bilder tala.

I eftermiddag besökte vi en plats utanför Bayanhongor. Där fanns jordbruk före kommunismens fall, men under 20 år har man inte odlat något…. förrän i år. De hade plöjt och skulle nu sätta upp staket så inte djuren skulle äta upp alla goda grödor. Det var lätt att tala till dessa människor.  

När jag summerar dagen så ser jag att vad helst man gör i kärlek till Gud och till människor i församling och i samhället, så ser man tydligt att en inre livskvalitet och hopp vaknar upp och växer. Ingvar

64 mil utan ett träd

Efter 9½ timmars bilfärd såg jag det första trädet. Inte ett enda träd på 64 mil. Otroligt för oss svenskar, med all skog omkring oss. Men så har jag också idag åkt, inte så långt från Gobiöknen.

Efter en dag när jag bara sett torra trädlösa vidder, delvis snöbetäckta, det snöade också lite idag, så sjunger det inom mig om vatten, levande vatten, frisk vatten, källor och strömmar. Täck va viktigt det är med friskt vatten. Och .... det gäller också mongolerna i Mongoliet. Ingvar

UB

Idag kom jag till Mongoliets huvudstad UB = Ulaan Baatar. På sv. Ulan Bator. Jag saknar ”brorschan” Rune som var med i fjol. Men det finns många syskon och vänner när man jobbar med församling och mission. Man behöver verkligen inte vara ensam.

Det första jag gör när jag kommer till ett land och skall vara där mer än 3-4 dagar är att skaffa mig ett lokalt SIM kort = Mobilnummer. Det finns 2 stora fördelar med det:

a) Jag slipper betala höga telefonräkningar pga roaming.

b) Och de lokala kan nå mig med att ringa lokalsamtal. Vill du nå mig har jag fram till 24e maj 
                +976 95915422.

Jag gick till JCS kontoret och kände mig Välkommen.

Vi ber och hoppas sända nya EFK missionärer till Mongoliet, mycket snart. ”Gud sänd arbetare till skörden i Mongoliet” är min bön. Den svenska flaggan finns på JCS kontoret och i många Mongolers hjärtan. Ingvar

Uppdrag Mongoliet

I morgon åker jag till Mongoliet över Kina.

                

Inför varje resa är jag både full av förväntan och inspiration .... samtidigt som jag känner mig mycket liten. Hur kan "lilla jag" göra något inför så stora behov?

I maj ifjol var min första arbets-resa till Mongoliet. Den blev en bra lära-känna-varandra resa.

Nu i år blir det mer deltagande från min sida och jag hoppas kunna ge något av evighetsvärde till alla jag möter. Välkommen att hänga med 8e-24e till Mongoliet. Jag kommer att skriva något kort….. kanske varje dag.

Ingvar

Lokala relationer

I november 1990 flyttade Erling & Ulla-Britt W. till Chiang Mai och startade Regional Centre for Asia. Först var kontoret i deras bostad i Moo Baan Sri Suk, men i maj 1992 började vi hyra på Prapas Court, Soi 3, Tung Hotel Road.

Många av er har besökt oss här och utan tvekan är läget och "The Set Up" här, mitt i samhället, utmärkt för oss. Tack ni alla som besökt oss under dessa 20 år. Vi önskar att denna plats alltid skall ge inspiration till och information om växande mission i Asien. 

I onsdags kom Dr Prapas med en stor 20 års tårta. Hon är nu 86 år gammal men "Still Going strong".

I Missionsarbetet är samhälls och lokal förankring A-O. Vi gläds verkligen över 20 års bra samarbete med Dr Prapas. Och hon hälsar till alla som hon mött.

Kjell och Birgitta ... hon hälsade speciellt till er som också bodde här i huset i många år.

Dagens sanning är: För att lyckas bra i missionsarbete måste vi alltid ha bra relationer med Gud, varandra och lokalbefolkningen.  Ingvar