Vårt Jul & Nyårsbrev .... till dig!

Här hämtar du vårt Jul och Nyårsbrev ... till dig.

Med Jesus i centrum blir julen bäst.

Barn i risk zonen - angår det oss?

Trafficking
I en av byarna där vi har en ny församlingsplantering kidnappades ett barn mitt på ljusa dagen. Detta barn är spårlöst borta. Inte heller har brottslingarna identifierats. I denna byn berättar man att det har hänt tidigare.  CSC teamet bestämde med evangelisten på plats att komma och undervisa om barns rättigheter och prata med barnen om 3-3-5 och hur de kan skydda sig. Man berättade för alla hushållen att vi samlas i Community Sala’n. 

Det är de äldre, och barnen som kommer. Representativt för Isaan. Alla arbetsföra är borta någonstans och arbetar. En del besöker sina barn någon gång om året. En del vet inte ens vem mamma eller pappa är.

När vi återkom till byn berättade barnen att kidnapparna kommit tillbaka. Men att barnen gjort precis vad vi uppmuntrat dem till. De sprang allt vad de orkade bort från bilen och nu blev inget barn kidnappat för Trafficking.

Barn i risk zonen

En kväll ringer Irt. Hon är en kvinna som varit med i en av CSC’s workshops. Hon berättar att ett grann barn far riktigt illa. Tjejen slängs ofta ut ur huset, är ofta slagen, hungrig, smutsig och full i löss. Irt låter henne ta skydd hemma hos henne. Men nu misstänker hon att tjejen kommer att säljas.

Ännu hade vi inte en rescue plan färdig men vi har kontakter. Jag ringer Dr. Ying som har ett team inom Public Health som jobbar med barn och ungdomar i riskzonen. Hela apparaten sätter igång med polis rapport, OSCC (One Stop Crisis Center- sociala myndigheternas kris grupp). Jag blir ombedd att hänga på och gör det för vår medarbetares skull men också vet jag att myndighets personer i detta land ofta skärper sig och gör sitt yttersta bästa om en utlänning är närvarande. Så det kunde bli mer postitivt för barnet i denna ändå hemska process. 

Bygga förtroende mellan myndigheter och folket

Det behövs byggas ett förtroende mellan myndigheter och folket i samhället. Och vi har förstått att församlingarna i provinsen inte vet vad man ska göra när barn far illa. Därför blundar man hellre och säger inget och vänder ryggen till.
Här ropar barnen på hjälp men vem  ser eller hör.

Denna tjej har nu placerats i ett familjehem som Destiny Rescue har i annan stad i Isaan. Jag är så tacksam för kontakter och samarbetsvilliga myndigheter som lät oss föreslå en lämplig plats för tjejen.

Irt som anmälde har tyvärr fått flytta då hon blev hotad till livet av släktingarna som ville sälja Earn. Nu försöker vi hitta jobb till henne på en säker plats.

Efter denna händelsen började allt fler organisationer uttrycka  behovet av en länk till myndigheterna.

--För att slippa vara anmälarna och bygga murar i relationer bland grannar eller i samhället.
--Minska riskerna för hämnd.

Kulturellt låtsas man att man inte vet något och inte sett något. Och att man inte får göra något så att grannarna tappar ansiktet. Jag är säker på att vi har samma varianter i Sverige på små isolerade orter.

Child Safe Community Nätverk

Nu samlades vi till ett sista CSC nätverk för året. Samordnade med Dr. Ying och Khun Jui från OSCC att berätta om hur vi bäst kan skydda barnen. Och hur vi kan nätverka tillsammans. De drog några case studies och berömde samarbetet med  CSC. Över 50 representanter var närvarande alla från barn relaterade verksamhet, skolor och församlingar.

Vi hade anat ett uppdämt behov av att veta hur man ska kunna hjälpa barn i riskzonen och hur man kan anmäla utan att själva bli utsatta för risker.

Direkt efter samlingen bad 4 av deltagarna om hjälp med olika fall barn i riskzonen.

En ny plats med sjuka värderingar
I helgen som gick har teamet besök ett område där vi fortfarande inte haft  en möjlig koppling för att prata  om barns rättigheter. Nu har någon vågat berätta.  En akut situation med en flicka i händerna på en styvmorfar, och flickan utsätts för mycket övergrepp. Syskonen har flytt men hon förväntas ta hand om en blind gammal man i samma hem.

Efter denna togs teamet till en familj där mamman jobbar på nätterna i karaokebaren och inte vet vad som händer sina tre barn. Den äldsta är 9 år och börjar skaka bara vi nämner morfars namn. Hon har utsatts för övergrepp inför sina småsyskon.

I detta samhället utnyttjas barnen av äldre släktingar precis som om det var det naturligaste i världen. Föräldrarna är inte närvarande liksom överallt i Isaan.

Vårt lilla team kom tillbaka med vetskapen om dessa enorma behov.

Det här är våran JUL

Just nu planerar vårt team och samordnar för insatser i detta samhället, men ryktet har nått oss att hela kommunen har samma problem. Här är det först en akutinsats av anmälan till myndigheter. Men också en långsiktig  undervisning av barns rätt till trygghet. Balansen är svår när vi också måste bygga förtroende så att  vi kan nå deras hjärtan med en värdegrund som inte kränker barnen. Och bygga en tryggare framtid för alla barnen i detta samhället.
Det här blir våran julsatsning. Vårt lilla team med Rose och Mint och Lampuang offrar bekvämlighet och tar risker  för att jobba för att barnen ska få en tryggare framtid.

Vårt barn projekt Child Safe Community  behöver resurser för nästa år. Kanske du känner någon som vill satsa.

Kram Anna

Fullbordat uppdrag.

Vår vän och kollega Lena Bäckdahl avslutade sitt jordiska uppdrag 9 dec. Hon hade just fyllt 70-år. Lena arbetade i tre nationer: Bangladesh, Kambodja och Afghanistan och besökte många fler. Hennes favorit uppgift var att träna traditionella barnmorskor (TBA). Hon har varit en välsignelse för många mammor och spädbarn.

                                               Foto Kjell Bonerfält i Afghanistan.

På varje plats där Lena arbetade var hennes kärlek till de lokala kristna tydlig. Det är skönt att veta att hon är nu fri från plåga, fri från lidande och i sällskap med Jesus, aldrig mer ensam.

Begravningen kommer troligen att äga rum den 7 januari 11.00 i Filadelfiaförsamlingen i Örebro. 

Lenas uppdrag är nu fullgjort. Men hon är saknad av oss och många. Anna

9/12 och 12/12

Tack kära ni alla som gratulerade oss på vår bröllopsdag 9:e dec. Den dagen är en stor dags för oss. Vi gifte oss i Kungshamn 9 Dec 1972.

Alltsedan 1974 har 12:e dec också varit en speciell dag. Ibland har vi stora dagar som vi med åren glömmer. Men jag glömmer inte 9/12 och 12/12.

12/12 lämnade vi Evert och Svea Eriksson i Gorakhpur, UP, Indien med tåg till Varanasi, vidare till Kolkata, till Jessore och den 17e Dec 1974 kom vi till Dhaka.

Med det första som Bengt Sundberg sa var att: Chris och Hilevi (syster med Solevi J)Begg dog den 12/12 i Jugoslavien i en trafikolycka. Chris hade varit vår ledare för UP 74 några veckor tidigare. När vi kom till Dkaka fick vi det rum på Kiljee Rd i Mohammedpur som de hade bott i några månader före UP74. Bibelordet Heb 12:12 klingar i mig varje år den 12/12. 

Så också i år. Vi får aldrig glömma de viktiga milstolpar som Gud själv gett oss. Detta är en av dem för mig. Ingvar

En sång som tänder.

Lyssna och bli tänt: 

https://www.youtube.com/watch?v=FrPMxtUeONE&feature=share

Ingvar

Älska dem .... även om de skulle hata mig.

Vi kristna kan inte förstå hur muslimer kan göra grymma terrorist handlingar mot oskyldiga i Islams namn. Ett sätt att försöka förstå är att intala sig att de inte är religiösa, att de inte är rättrogna muslimer, att detta inte är Islam. Många även muslimer försöker komma undan problematiken med att tro detta.

Jag skall inte här diskutera Islam utan ställa frågan: Hur handlar jag som Jesu efterföljare? Svaret är inte att stänga dörrarna, hata dem mer, ha mer vapen eller att intala sig själv att de inte är Muslimer, Buddister, Hinduer, Kristna, Ateister eller .... 

Svaret är att Guds kärlek är stor nog för att även jag skall kunna älska dem även om de vill vara våra fiender. Även om de väljer att göra mig illa väljer jag att älska dem.

Anna och jag har bott 12 år i Mohammedpur, Dhaka, Bangladesh. Vi var med och grundade en församling i Mohammedpur. Vi mötte många ”namn" muslimer som bara följde Islam som tradition under de större islamska högtiderna. Men också mötte vi dagligen rättrogna muslimer som såg på oss med hat i blicken. Och de älskade att hota oss.

Min upplevelse är att den enda vägen som fungerar är att jag väljer att älska dem med Guds kärlek: 

• även om de skulle handla i oförstånd.
• även om de skulle hata mig.

Guds kärlek är starkare än hatet. Ja starkare än allt ont. När jag väljer att förlåta kan jag älska med Guds stora kärlek även om .....

Även här i östra Thailand och södra Laos finns det de som tror svaret är att hata. Men även här segrar Guds Kärlek.   

Lyssna på denna sången: Gilbert was 17 when his father was stabbed 26 times and killed for his faith and ministry in Iran. God transformed the tragedy into a profound testimony when Gilbert forgave the persecutors. Gilbert wrote this song and dedicated it to the ones who caused him to mourn.https://www.youtube.com/watch?v=gRxiJypoae4&feature=share

Ha en underbar 2:a Advent.... och låt Guds stora kärlek växa. Ingvar

                                       

Kort från en skola med 380 barn + 24 lärare där vi i fredags berättade om varför vi firar Jul:                                                             

  

                                     

VOTC ....in Ubon&Pakse.

I tisdags var The Community (Training) Centre här i Ubon överfull. 5 från Thai-myndigheterna kom och 45 från det civila samhället (organisationer, församlingar, missioner, etc) för att få svar på frågan: Hur kan vi tillsammans hjälpa barn och ungdomar i riskzonen? Situationen är att Isaan (inkl. de som kommer from Laos via Isaan) förser Bangkok med 80% av alla prostituerade. Vad är roten till detta?

Barnen vill prata med oss (The Voice of the Children (VOTC) and teens) men vi vuxna har tyvärr svårt att lyssna på dem och tro dem. Nu vill många jobba på barnens rätten till trygghet.

Uppmaningen i tisdags var stark: 
1. Lyssna på barnen. Tro dem.
2. Gör det som är gott på ett rätt sätt. Det kan vi bäst vara och göra tillsammans.

Efter samlingen i tisdags kom representanter för 4 församlingar/organ och bad oss vara länken till myndigheter för barn som just nu lever i riskzonen .... att bli sålda. När jag tog detta kort i Laos föddes en djup önskan att vi skall jobba hårt i CSC så ingen av dessa Lao barn skall bli prostituerade i Bangkok.  

Det är sant att i vår ensamhet kan vi lätt ge upp men tillsammans ser vi hopp. Och när vi vuxna har hopp, vågar lyssna på barnen/ungdomarna får de också hopp. Att dela med sig Knowledge, Attitude and Practice (KAP) ger hopp som smittar av sig.

Vi ser mer och mer att: ''Ska vi kristna i Isaan och södra Laos bli trovärdiga i samhället måste vi höra barnens rop och målmedvetet tillsammans jobba med barnen och varandra för barnens rätt till trygghet i samhället".

Projektet heter 

och arbetar både i östra Thailand och i södra Laos.