Efter 9 veckor var jag igår kväll åter med på vår gemenskapskväll som vi EFK-are har här varje månad. Ämnet för kvällen var min MC olycka. Vi berätta för varandra (från öppna hjärtan) hur vi upplevde olyckan och dessa 9 veckor. Att sätta ord på våra känslor och sedan lämna allt till Jesus, var läkande, inte minst för mig, men också för min kära Anna och (vad jag förstår) mina arbetskamrater. De har varit fantastiska. Vi skrev alla våra bördor på lappar, som vi la i en korg och …… i bön överlämnade dem till Jesus. Jag känner mig lättad.
Efter 9 veckor var jag idag åter på gudstjänst i kyrkan. Fantastiskt att återuppleva församlingsgemenskapen och att få tacka Pastor Kriengsak och församlingen för all förbön och omtanke. Pastor Kriengsak som också är läkare sa: ”När jag såg dig och röntgenplåtarna på IVA kvällen den 24 jan blev jag frågande hur detta skall gå. En thailandare sa: ”Jag har alltid tänkt på dej efter olyckan”. Så många jublade och klappade i händer när jag hoppade fram på mina kryckor.
Vi har mycket att vara glada för i livet. Mycket som vi måste återuppleva, inte minst av läkande gemenskap. Igår och idag gjorde jag det. Ingvar
