häromdagen på en samling för scouter. Där kom en man gående 2 meter framför mig. Folk sa till mig: ”Han är Sveriges Kung!” Min thailändske vän berättade för mig: ”Om ingen sagt till mig något hade jag inte förstått att jag hade den Svenske Kungen framför mig. Han såg ut som en vanlig människa”. Thailandaren var mycket rörd och imponerad. Jag, som svensk, sträckte på mig och kände mig stolt – för att ha en ”vanlig” människa som kung.En amerikansk TV kommentator sa häromdagen: ”Det finns hopp för oss: För första gången har vi en vanlig människa i Vita Huset”.
Idag hörde jag BBC som rapporterade att igår besökte Barak och Michelle Obama den engelska drottningen. BBC kommentator sa: ”Michelle bröt alla regler …. och gav Drottningen en kram”.
Att vara äkta och vara sig själv har en stark genomslagskraft. Däremot att ”spela” en roll ger spänningar och förvirring.
Vi missionärer försöker anpassa oss till nya kulturer med så mycket kontextuellisering som möjligt. Och, det är viktigt, men vi får, mitt i all anpassning, aldrig sluta att vara oss själva, vara vanliga människor mitt bland vanliga människor.
Jag är ju partisk, men jag har hört från många nationella här i Asien att de tycker om att arbeta med svenskar. De uppskattar vår mänsklighet och äkta vänskap.
Men mitt i vår mänsklighet ….. får vi inte tappa den auktoritet och inre ”gudomlighet” som vi fått del av för att ge vidare. Ingvar
