efter att han tittat på de nya röntgenplåtarna. Visst blev jag och Anna glada när vi också såg att mitt högra knä och mitt bäcken nu är (nästan) helt läkt. Men hjälp …. ”Hur kan jag gå utan kryckor?”Läkaren gav mig ett förlag: ”Först går du några dagar med 2 ben, med stöd av 2 kryckor. Så går du med en krycka. Och, till sist inom 2 veckor, går du helt utan kryckor”. Jag var glad för detta förslag.
Idag hade jag återbesök till hjärnkirurgen, som opererade mig. Han var lika glad som jag att allt gått så bra. Han var rörd när jag sa till honom: ”Gud och du räddade mitt liv!”
Men nu är frågan: Vågar jag kasta kryckorna, mitt stöd i livet, i 35 dagar? Jag känner mig dum som inte vågar, bara kasta dem och göra som mannen i Apg. 3:8 ”….. han gick och hoppade och prisade Gud”. Men alla Guds under är originella och jag har sett många Guds under dessa 10 veckor. Jag skall snart gå helt utan kryckor!
Men frågan är…. har vi andra ”kryckor” i livet som vi lutar oss mot, även om Jesus säger: "Nu är du stark nog: Gå!" Den frågan är viktig att ställa sig hela livet. Ingvar
