Nu är jag hemma efter nästan en vecka på Taiwan. Jag trivs med att ”dyka ner” i projekt och i de lokala församlingarnas dagliga ”vardag”. Några samlingar på Taiwan var små, som t.ex ett bibelstudium och bön på en KFC restaurang. Några samlingar var större t.ex den årliga Mission Sunday för alla CHC 18 församlingar.
Först när man kommer kan man känna nyhetens behag och man tycker detta är härligt, fantastiskt och toppen. Vad spännande! Men så….. efter ett tag förstår man mer och mer vardagens tuffa och komplicerade verklighet och man kan då inte längre vara en ”blåögd” nykomling.En kristen ledare på Taiwan frågade mig: ”Hur kan du vara så positiv?” Jag tog mig först en kort funderade innan jag svarade. ”Jag försöker se vardagens tuffa sanningar och våga möta den. Där, mitt i den verklighet, när jag ser längtan att förändra …. är jag positiv och vågar satsa med Hoppet och Framtiden som Gud har för oss alla, i varje situation ”.
Personen tyckte nog detta lät för enkelt. Men så är det för mig. Jag har ingen egen ny utarbetad ”Positivt tänkande” metod.
Jag ser mer och mer: Man kan hjälpa människor bäst när man inte bara lämnar dem (för de har för mycket problem), utan man kan se allt elände de lever i och samtidigt bygga upp något nytt tillsammans, på det hopp som finns för oss i Jesus Kristus. Rom 5:5 ringer i mig. Woooow, det funkar. Ingvar
