Det är Loi Krathong, en festival med mycket krut. Jag sitter här hemma med munskydd för jag nyser utan uppehåll om jag inte täcker näsan. Ute är det ett non-stop av boom boom från olika typer av fyrverkerier och häftiga smällare. Man skickar iväg små blomster flottar (krathong) på floden och khom loi- varmluft-pappers ballonger upp i luften. Det ser ut som himlen är full av stora lysande stjärnor. Men på min morgon promenad så ser man dessa rispappersballonger hänga över staket eller tak på vägar o trädgårdar lite varstans. Det finns myter och möjligen hinduiska rötter till ceremonierna som kommit via Kambodjas storhetstid hit och handlar om att blidka flodanden Naga så att det inte ska regna mer och att vattnet inte skall dränka risplantorna, men det finns också element att bli av med otur eller synd.
I människan finns alltid en hunger att vilja bli av med otur, synd, skam o alla försöker vi på något sätt att bli av med bördorna. Vi kanske försöker dränka det i sprit eller arbete, eller lägga skulden på andra. Andra skickar iväg en krathong eller khom loi och hoppas att de inte ska ramla över en igen. Man offrar till gudarna men man vet inte om synden verkligen sonas.
Jesus hängde på korset, offrade sitt liv en gång för alla människor genom alla tider, för att vi skulle bli kvitt bördan av skuld, 'oturen', skammen. Tänk vad underbart! Vi är förlåtna! Vi är välsignade! Vi kan ha ett rent och tvättat hjärta! Dessutom är det miljövänligt!
Kram Anna
